Jag kom på att jag aldrig har skrivit om hur Kakan hittade hem till mig, så jag tänkte att jag passar på nu när jag ändå ligger sjuk och däckad hemma i soffan. Som jag nämnt innan så lämnade våran kära Majtan ett stort avtryck hos hela familjen och såklart fanns det funderingar på att köpa en ny häst, men syrran började plugga och vi flyttade till Luleå så då lade vi det planerna på is ett tag.

 

Under hela den tiden så höll jag ändå koll på utbudet av hästannonser, men det var först under våren 2012 som jag började leta mer aktivt. Jag började med att checka av närområdet, men utbudet är inte lika stort som söderut men jag provred ändå fyra hästar plus att vår andra syrra Marie var och kikade på ett sto åt mig som stod ca 15 min bilfärd från dem i Enköping. Det klickade dock inte med någon av dessa hästar så hon bad mig boka in en helg nere hos dem för att åka och provrida flera hästar. Sagt och gjort, resan bokades och ca 8 st provridningar planerades in. Nu skulle jag väl ändå hitta hästen med stort H!

 

Sen kom ödet (?) emellan då Kakan kom ut på annons helgen innan jag skulle åka. Pappa hittade annonsen och tyckte att det lät så bra när hon dessutom var inkörd. Sen hör till saken att jag kände till henne sen innan då jag provridit henne i samband med att jag letat medryttarhäst tidigare under vintern, så jag visste redan vilken fin häst hon var. Hon fångade mig redan då och jag kommer ihåg att jag i bilen sa att valet kommer att falla på henne med förutsättning att det var samma fina häst som jag fick provrida; vilket det också var!

 

Provridningen i sig var inget speciellt, men fick prova henne både ute i trafik i samband med att vi red till banan och slutligen på banan där jag kände på henne i skritt, trav och galopp. Det viktigaste för mig att hitta den rätta känslan och den fanns defintivt där. Alla andra provridningar hade filmats, men det glömdes helt bort när jag provred Kakan och såhär i efterhand känns det lite trist då det hade varit kul ha för att kunna kika på.

 

Vi hann bara sätta oss i bilen och åka därifrån så var beslutet taget och jag ringde hennes dåvarande ägare för att meddela att jag mer än gärna köper henne. Både hjärtat och magkänslan sade samma sak och då krävdes det inte någon lång betänktetid.

 

Alla inplanerade provridningar avbokades och Kakan blev min! Det kunde inte ha blivit mer rätt och hon är den perfekta läromästaren, både välhanterad, lugn och trygg, men ändå med flera växlar och en stor personlighet som kräver ödmjukhet. Hon har redan lärt mig mycket och jag hoppas att hon lär mig allt hon kan!

 

 

 

Ligger däckad här hemma med feber, värk och en hosta från helvetet. Är måttligt less på att ligga ner, men just nu finns det inget annat alternativ. Tur att vi har Viaplay i allafall för då går det lite lättare att fördriva dagarna. Försöker se alla filmer som Toni vägrar se med mig (läs: äkta chick-flicks) och här näst funderar jag på att se Dear John. Undrar vad det blir därefter? Lite Gossip Girl kanske?

Drömmer mig bort bland vackra bröllopstårtor i flera våningar och söker inspiration på alla sätt och vis. Jag har skickat förfrågan till flera olika tårtmakare och nu har vi nog hittat den rätta i "Carolas tårtor och andra bakverk".

Hon gör otroligt fina tårtor som både är stilrena samtidigt som de är otroligt detaljrika och jag tror inte att hon kommer att göra oss besvikna.

 

Visst ska tårtan vara vacker, men det viktigaste är ändå att den smakar bra med en bra kombination av fyllning och en saftig botten. Sockerpasta är vackert, men inte lika gott som marsipan så den får stå tillbaka sånär som på dekorationerna.

 

Tanken från början var att ha en staplad tårta i tre våningar, men efter att ha kikat igenom hennes galleri så faller valet på en trevåningstårta i separata våningar istället. Lite mer ekonomiskt och betydligt lättare att handskas med vid servering.

 

Nu längtar jag bara efter provsmakningen (...för jag tror inte att Toni är lika taggad som jag över att få provsmaka bröllopstårta, haha).

 

Livet har varit hyfsat hektiskt de sista två veckorna och då prioriteras bloggen bort. Lite tråkigt, då jag gillar att kunna följa min vardag bakåt i tiden, men what to do? Dagarna har rullat på med jobb, mat, stall, träna häst och några timmar sömn däremellan också. Under den gångna helgen så var vi även iväg och tränade i Kalix. Det blev bara ett pass den här gången, men jag kände en tydlig skillnad sen sist. Nu börjar vi komma i form och hitta tillbaka till normalläge och det känns så skönt.

 

Vi började passet med utnyttja hörnpasseringarna på allra bästa tänkbara sätt och verkligen r i d a genom hörnen. Halvhalt, känner att hon kommer tillbaka och fånga upp henne några steg så att det blev finfina tempoväxlingar. Andreas påminde mig om att hela tiden ha en plan, även om jag "bara" ska göra en hörnpassering.

 

Därefter övergick vi till att rida skänkelvikning in mot kvartslinjen. Det var en väldigt bra övning för oss och Kakan kom igång riktigt ordentligt. Avslutningsvis blev det även lite galopp med enkla byten. En halvtimme går ruskigt fort när man har roligt!

 

Mamma filmade början av ridpasset men sen tog minneskortet slut så då tog Tonis mamma vid. Hon har dock haft lite problem med att skicka över filmen till mig, men vi jobbar på att lösa problemet så hoppas jag att jag kan bjuda på lite film.

...så är beslutet nu taget och det blev min favorit!

Först och främst har jag spenderat hela dagen med min bättre hälft och det har varit riktigt mysigt och välbehövligt. Under vardagarna hinner man bara träffas en stund på kvällstid innan det är dags att sova, så då får man ta tillvara på helgerna istället.

 

Strax innan lunch styrde vi mot Piteå för att hälsa på syrran med familj och det inkluderar ju såklart lilla Edwin. Han växer så det knakar så det är bara att vara på plats så mycket man kan, så man hinner med i hans utveckling. Han och jag hade en riktigt myspysstund när han sov i min famn och då blir det extra varmt i mosterhjärtat.

 

Förutom mys har vi även hunnit trycka i oss hemgjorda hamburgare med Tonis goda baconaioli och en icke kladdig kladdkaka till efterrätt, men den var god ändå.