Djävulen bär Prada och lite gotta är det som får utgöra min lördagkväll. Lite egentid helt enkelt då Toni är på kräftskiva med sina arbetskollegor. Jag hoppas dock att han kommer hem snart för nu har jag fått nog av egentid för ikväll ;-)
Jag fick en riktig mjukstart på jobbsidan under förra veckan då jag endast jobbade torsdag - fredag och sen var det helg igen. Det gjorde det hela något lättare att kliva upp och komma igång. Vips så var man inne i vardagen med allt vad det innebär!
Även om det är otroligt skönt att ha semester, så gillar jag min vardag också. Rutiner är bra helt enkelt! Innan sommaren var jag sjukt less på att laga mat och hade noll inspiration, vilket innebär att våra sedvanliga veckomatlistor var nästintill obefintliga under de månaderna. Tack vare semestern har jag dock fått lite nya ideér vilket resulterade i en matlista på tre veckor, så nu hoppas jag att det håller i sig för det underlättar och sparar tid. Jag gillar ju ändå att laga mat i lagom mängd, men det är ingen hit när man måste komma på en maträtt, stanna och handla ingredienserna efter jobbet och slutligen laga den - medans man är både hungrig och trött. Nä, heja veckomatlistan!
Min lilla hjärtehäst har ju relativt känsliga ögon när det kommer till alla irriterande små insekter och därför har flughuvan varit toppen under sommaren. Vissa dagar kan det rinna lite och vara lite "klegg" ögonvrån så då har jag fått tvätta och hålla rent. I början på veckan fick jag rådet att testa Noviform vilket är en ögonsalva som tydligen ska fungera riktigt bra i sådana här lägen, så nu är vi inne på dag av denna kur och jag ser redan resultat.
Salvan appliceras på insidan av det nedre ögonlocket och från början var jag lite fundersam med hur det skulle gå att få dit den, men Kakan är en häst som älskar när man stryker henne kring huvudet och speciellt över och runt ögonen, så det har inte varit några problem alls. Enda problemet är att ögonfransarna kommer lite ivägen och såhär såg hon ut efter den första appliceringen:
Neon-eyeliner?
Det mesta hamnade nämligen på kanten, men till slut fick jag salvan på plats. Tur att hon är världens snällaste och tålmodigaste när matte är i farten med sådana här påhitt.
Södra Hamnplanen invigdes igår och då var jag och Tonis mamma på plats för att beskåda den pampiga ostindienfararen Götheborg. Vi fick även se en liten skymt av kronprinsessan Viktoria när hon vevade och vinkade på från båtdäcket innan hon klev iland. Jag är verkligen ingen båtfantast, men det var ändå kul att vara där och nog var det lite mäktigt att se när de styrde in mot hamnen.
Hamnade mitt ute i värsta åskvädret under kvällspromenaden. Snabbade mig iväg när det var uppehåll, men tji fick jag för när jag var halvvägs så brakade det loss ordentligt!
Det var dock varmt regn så jag traskade vidare och lyssnade vidare på Digilistan istället, men jag var hyfsat blöt när jag kom hem igen.
Då blir det däremot mysigare att krypa ner i soffan med min bättre hälft som precis kommit från gymmet. Serie-racet fortsätter!
Kakans boxgranne drabbades av en jobbig hälta under förra veckan och det var orsaken till dagens utflyktsmål. Eftersom jag fortfarande har semester så erbjöd jag mig att hänga med som medhjälpare när hennes ägare skulle åka till kliniken i Boden. Alla som har djur vet hur psykiskt påfrestande det är när ens favorit är skadad eller sjuk och därför är det alltid tacksamt med lite extra hjälp.
Efter lite undersökningar och röntgen så kunde veterinären konstatera en spricka i vänster framben på framsidan i området ovanför hoven (heter det kotbenet kanske?). Så nu är hon ordinerad boxvila i en månad och sen är det återbesök för nya röntgenbilder. Jag håller alla tummar och tår för att det läker fort och bra så att jag och Kakan får tillbaka en av våra träningskompisar.
Kliniken var i allafall väldigt fin och så fräscht när det är nybyggt! Det måste vara kanon för veterinärerna att jobba där när allt är genomtänkt och välplanerat. Sen är det guld värt att veterinärerna från Uleåborg kommer dit med jämna mellanrum för då slipper man den långa resan till Finland när en häst blir skadad. Så tummen upp för satsningen i Boden - det behövdes verkligen i Norrbotten!
Då var vi hemma igen efter en snabbvisit i Kalix. Anledningen till besöket stavas nämligen Emric-loppet vilket är ett motionslopp som arrangeras av min förra och Tonis mammas nuvarande arbetsgivare. En riktig kul aktivitet för anställda och deras familjer.
Tidigare år har jag promenerat, men i år pushade Toni på att springa delar av banan och det gick mycket bättre än jag trodde. Jag känner mig faktiskt lite överraskad efter min insats eftersom jag dumt nog slutade springa när jag köpte Kakan. Tydligen så har ridningen gett mer kondition än vad jag (och Toni också för den delen) trott. Sen tycker jag att det är mycket lättare att springa i skogen och tillsammans med någon för då är det lättare att fokusera.
Så nu ska jag bara ladda upp med lite mat innan jag åker till stallet för nästa motionspass på hästryggen! Hoppas bara regnandet lugnar ner sig en aning.
Den här dagen har varit otroligt lugn, men jag har i allafall besökt Ankica och fått träffa hennes lilla nyfödda bebis. Det blev en massa surr och lite brownie från Seveneleven. Igår hann vi med att träffa Frida och David för en fika. Längtar tills jag och Toni åker ner till dem. Vi har hunnit umgås mycket med våra vänner den senaste tiden och det mår man extra bra av ❤
Nu är det dags för soffmys framför Mad Men som är den senaste serien som vi har snöat in på. Dessutom har jag tänt ljusen för första gången inför den kommande hösten!
Sedan vi kom tillbaka från Kalix så har jag tränat, tränat och tränat på allt som vi fick med oss från kursen. Det svåraste är alltid att komma hem och fortsätta träningen själv, men det känns som att jag och Kakan har skött den delen bra för något rätt tror och hoppas jag att vi gör.
Nu nöter jag inte bara runt på banan, utan är ute i skogen och joggar varannan dag. Än så länge känns det som ett bra koncept och då slår jag även två flugor i en smäll eftersom det blir lite konditionsträning med långtravandet i skogen. Hon älskar att få trava fram efter skogsvägarna och gör det med öronen spikrakt framåt hela tiden.
Andreas rådde mig att rida henne på framåt, men just ikväll kändes hon en aningen trött och det var lite svårt att få henne lite kvickare, men efter galoppen släppte hon och kom igång bättre. Hon har gått så bra sista tiden så under de närmsta dagarna ska hon få ta det lite lugnare med något kortare joggingpass på ängarna.
Jag har aldrig haft så sen semester som i år, men jag måste erkänna att det är ganska skönt. I början av sommaren känns det som att många "semesterstressar" och planerar för att hinna med så mycket som möjligt, men mot slutet av sommaren avtar det avsevärt.
Min sista 1,5 vecka får flyta på i samma lugna tempo och det enda som finns på min to-do-list är att baka och fylla frysen inför hösten!
Nu har alla intryck och aha-upplevelser sjunkit in efter helgens kursande. Först och främst hade vi en skön och rolig vecka på hemmaplan. Förutom all ridning så har vi även fått en massa kvalitetstid med nära och kära, där lördagens födelsedagsfirande för mamma avrundande på bästa sätt!
Kakan har skött sig galant hela veckan och hon är verkligen lätt att resa med. Lätt att lasta, står snällt i transporten och tar nya miljöer med ro. Hon är en riktig pärla helt enkelt! Misstänker dock att hon tyckte att det var skönt att komma hem till kompisarna i söndags för hon travade glatt iväg till dem i beteshagen och sen bar det av i ett busrace.
Det har varit varmt och fint under veckan och under de varmaste dagarna så har det varit otroligt skönt att ha tillgång till ett svalt ridhus. Jag föredrar att rida ute och bryr mig inte om regn eller snö, men under mer extrema former som värme, halka och allmänt dåligt underlag så kan det vara skönt att vistas i ett ridhus. Sen har jag såklart passat på att rida ute så mycket som möjligt också och på torsdagen var vi ute i 2,5 h som avslutades med lite plaskande i vattnet vid en mindre sjö. Under den ridturen fanns det en massa fina galoppsträckor där hästarna fick sträcka ut ordentligt. Så kul!
Frå början hade jag bara anmält mig till två träningspass, men valde sedan att efteranmäla mig till den tredje dagen också då jag kände att det var lika bra att passa på när vi ändå var på plats. Såhär i efterhand är jag glad att jag valde att göra det för hon gick som allra bäst under sista passet, men oturligt nog har jag endast film från första dagen eftersom minneskortet var fullt så jag får leva på känslan istället (och syrrans fina bilder).
Kakan kan ju redan allt så det handlar bara om att jag ska få ordning på mig själv och sen ramlar alla bitar på plats. Mitt största hinder just nu är spänningen i mina armar, vilket resulterar i en statisk hand och det är just det som jag har fått arbeta med under helgen och vilken skillnad det blev! Jag fick rida Kakan med lite högre tempo och med en mjukt flexande och rörlig hand som utmynnade i en avslappnad häst i en mjuk och rund form. Ridningen blir så enkel när Andreas instruerar och vägleder! Han påtalade även att ridning inte är någon kraftsport och att alldeles för många ryttare rider med ett konstant tryck i handen.
Jag har fått en riktig aha-upplevelse gällande känslan i handen och det tillsammans med berömmet för min sits, tar jag med mig när jag nu ska lägga upp träningen inför hösten. Sen hoppas jag få en plats under helgträningarna så att vi kan fortsätta det vi påbörjat!
Här är ett längre filmklipp från första ridpasset:
