Det mesta är nu avcheckat och bokat inför vårt bröllop, men jag har fortfarande inte bestämt mig gällande håruppsättningen och sminkningen. Vem ska göra det och hur ska det se ut?

 

Helst av allt vill jag att min ordinarie frisör ska göra det, men där kostar en håruppsättning 3 500 kr exkl. sminkningen. De är grymt duktiga och fördelen där är att min frisör känner mig och vet vad jag har för stil när det kommer till håret, så då skulle jag vara i trygga händer...men det är ändå en hel del pengar.

 

Jag tänkte ringa runt lite och höra mig för hos olika frisörer innan jag bestämmer mig. Det allra enklaste är också om de även gör sminkningen, så slipper jag åka runt på flera ställen.

På morgon har jag äntligen fått vakna upp i min egen säng efter en jobbvecka på bortaplan nere i Sigtuna. Det har varit några riktigt roliga och kreativa dagar som även innefattat en hel del god mat.Tanken på en en helt vanlig matlåda känns inte riktigt lockande efter all den vällagade maten som vi fått äta. Jag tror inte att jag har varit hungrig en endaste gång under tiden. Det bästa av allt har ändå varit att få jobba tillsammans med ett gäng otroligt kompetenta människor där alla pratar samma språk och drar åt samma håll.

 

Det är den här tiden på året som man blir påmind om att vårt land är avlångt för i Sigtuna var det barmark, sol och +15°. Gräsmattorna hade börjat grönska lite smått och flera vårblommor hade kikat fram och med det på näthinnan, så kändes det en aningens jobbigt att mötas av snö och is. Våren når ju oss också till slut om än några veckor senare.

 

Snön och isen glömde jag dock fort när jag fick komma hem till vårt lilla hus och spendera kvällen med mina två favoriter. Nu längtar jag bara över att få åka ut till min lilla häst som Toni så snällt tagit hand om hela veckan. Hur söta är de inte på den här bilden?

 

Avslutar den här lördagskvällen i soffan framför TV:n med en stor påse lösgodis från Godishuset. Deras godis är alldeles för gott för mitt eget bästa, men det är också det enda godiset som jag kan äta utan att ledsna på. Toni är på jobbmiddag så den andra mannen i mitt liv håller mig sällskap och ligger och spinner i soffan.

 

För några veckor informerade våra chefer att tre enheter skulle bli fyra, vilket innebär omflyttning av personal samt anställning av en ny chef. På våran enhet är vi väldigt tighta och fungerar som en liten familj med ett otroligt bra samarbete, så därför har vi funderat, spekulerat och klurat på vilka som måste byta enhet och hur förflyttningen kommer att ske. I torsdags fick vi beskedet och det innebär att jag är en av dem som kommer att flytta över till den nya enheten tillsammans med fem andra. Det innebär delvis nya arbetskollegor och en ny chef, så det blir spännande att se vem det blir.

 

Min första känsla var att det skulle bli tråkigt att lämna de andra, men samtidigt tycker jag att det är spännande med förändringar och brinner för gruppdynamiksfrågor och teambaserat arbete så det blir en rolig utmaning att väva ihop allas arbetssätt och få alla att arbeta mot samma mål. Det blir kul!

 

 

 

 

Ett av målen för i år var att jag och Kakan skulle ta oss ut på tävlingsbanorna i år och för att göra det så behöver man en klubb att tävla för. Jag har klurat lite fram och tillbaka och sett över olika alternativ för att hitta det lämpligaste alternativet. Lokalpatrioten i mig ville välja en förening från Kalix, men på grund av logistiska skäl så valde jag bort det. Nu åker jag ändå hem ganska ofta, men det är betydligt lättare att engagera sig helhjärtat när det ligger inom räckhåll.

 

Det finns en hel rad klubbar att välja mellan i Luleå och till slut föll valet på Bothnia Ryttarsällskap som har dressyren som huvudgren. En lagomt stor klubb med ett trevligt gäng!

I veckan har jag spenderat de första nätterna sovandes ensam i vårt lilla hus och det har faktiskt gått över förväntan, trots livlig fantasi och en antagonist till storasyster som skrämt upp mig på olika sätt. Jag har saknat Toni varje dag (...och inte bara när jag ska sova), för det är verkligen inget kul att vara ifrån varandra. Sen tror jag säkert att det är bra att sakna varann lite ibland, men nog är det mysigare när han är hemma!

Efter den här ursula vintern med is och halka i ca fyra månader så tyckte jag att det kunde vara läge att kolla igenom Kakans kropp. Bristen på träning i kombination med hårt/halt underlag kan nog bidra till en del spänningar i olka musklegrupper och sen var det även dags att checka av henne och se vart vi står i jämförelse med förra våren.

 

Därmed bokade jag in en tid med bästa Maria Öhman för en grundlig genomgång och det var väldigt bra! Hon höll på i totalt två timmar där hon som vanligt började med att känna av hela kroppen innan hon påbörjade själva behandlingen med laser, massage och korrigering. Förra våren var Kakan spänd och öm i hela högersidan, men de spänningarna fanns inte kvar och hon var mycket bättre där och hade fått mer muskler på höger bakben där hon tidigare var något tunnare.

 

Merparten av våra hästar har en favoritsida, så även Kakan som gärna använder sin vänstersida mer. Kakan har både mer muskler och är starkare där, men där fanns det även en del spänningar som Maria fick jobba med; spänningar som hon inte kunde komma åt förra gången med tanke på att högersidan var mer aktuell då. I och med att de problemen var borta nu så förklarade Maria att vi började komma till Kakans grundläge där hon kunde inrikta behandlingen på ett annat sätt och det var på vänster sidan. Detta har jag även känt av i ridningen där Kakan gärna skjuter över mig till höger och det var skönt att få det bekräftat så att jag vet hur jag ska lägga upp träningen framöver. Marias behandling är en viktigt pusselbit och toppas bäst i kombination med bra träning. Ett steg närmare en liksidig häst alltså!

 

Den här gången njöt Kakan betydligt mer än förra behandlingen och det är ett gott tecken. Det blir återbesök om ca 6 veckor och tills dess har jag fått några övrningar att jobba med samt några områden som jag ska massera.

 

 

 

 

 

Äntligen börjar denna jädra influensa ge med sig! Jag är inte helt hundra i form ännu, men det går åt rätt håll i allafall så snart bör man fungera som en normal människa igen.