Vardagen brukar ju flyta på utan större överraskningar, men ibland händer det små, små saker som får ens vanliga dag att övergå till "mitt liv - den komiska varianten". Förra veckan lyckades jag somna på bussen till jobbet och det är väl inget konstigt med det i normala fall; om det nu inte hade varit för att denna busstur endast tar 10 minuter. Som tur är vaknade jag upp när bussen körde in på Smedjegatan, så ingen skada skedd. Det är väl ett tecken på trötthet, men det är svårt att "hålla sig" från att börja kl 6 på morgonen (tidig uppstigning = tidig hemkomst).

 

Veckans hittills roligaste händelse skedde i tisdagskväll när jag red på ridbanan. Kakan var hur fin som helst och allt flöt på bra. Efter lite galopparbete tog jag en skrittpaus och därefter fortsatte jag med lite trav. Red på en åttvolt och skulle precis byta över till den övre volten samtidigt som det kommer en bil på andra sidan vägen med strålkastarna riktade rakt mot oss och ridbanan. Travar på under lättridning, jag är på väg till vänster, Kakan skyggar lite lätt och tar ett steg till höger, jag hamnar i obalans och gilder långsamt ner på marken. Ingen av oss hann förstå vad som hände, men antagligen såg det riktigt kul ut från sidan. Det vara bara att borsta av sig och hoppa upp igen, men det hade nog inte varit lika kul om det inte slutat så bra som det gjorde.

 

Det är väl också här mitt grundproblem kommer fram, nämligen min något framåtlutande hållning. Det är ett släktdrag som syns både hos mig och mina systrar när vi rider och jag får ständigt tänka på att räta upp mig ordentlig och nästan tänka lite bakåt för att rätta till detta. Det har blivit mycket bättre, men jag får ständigt påminna mig själv om det när jag rider, annars är det lättare att åka i backen om man hamnar i obalans.

 

Möttes av olika reaktioner efteråt - syrran skrattade och pappa blev orolig att jag hade slagit mig. Det är alltid spännande att hålla på med hästar!

 

Jag ser verkligen framemot morgondagen: 4 h arbetsdag, fredag och en hel helg framför sig! Har tråkigt nog inte hunnit karva till någon pumpa, men vi får mysa till det med vanliga ljus istället. Den här varianten hade syrran fixat till och jag tyckte det var riktigt kul med lite variation.

 

Provexemplaret på våra inbjudningskort har kommit och det är precis det vi vill ha! Nu återstår bara att utforma texten i själva inbjudan och det känns som ett litet projekt i sig om man säger så. Inbjudningarna kommer gå ut i februari/mars någon gång, så det är ingen brådska än så länge. Ett av inbjudningskorten ska även översättas till finska, men det faller på Tonis lott för jag har inte så mycket att bidra med när det kommer till det finska språket förutom en massa svordomar, skinka, klocka osv. och det är nog inte vidare uppskattat.

Våran lägenhet är dock inte optimal vad gäller utrymme, men köksbordet fick flytta in i vardagsrummet för en stund och vips så var det problemet löst! 

Jag stortrivs när alla är här, även om det innebär lite trängsel och extra disk. 

Själva födelsedagen inföll ju mitt i veckan på en alldeles tråkig vardag, men Toni såg till att göra den "icke-tråkig" med middag, nystädat hem, present och tårta så det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Jag är lyckligt lottad som har han!

Bjuder på lite bilder:

...har det varit ofrivilligt lugnt i veckan. Kakan lyckades dra av sig en framsko på söndagen och har därmed fått några dagars vila. Skorna har suttit ordentligt och vi har torra hagar, men på något sätt måste hon ha trampat på bakkanten på skon så att hon har dragit av den, för den var då hyfsat bynglig när jag hittade den i hagen. Hovslagaren var sedan tidigare inbokad till igår och därför har hon fått gå utan i några dagar i väntan på omskoning.

 

Snösulorna åker på om sex veckor, men det var skönt att få på broddarna alldeles lagom till den första ishalkan så imorgon kör vi igång igen med en skrittpromenad!

 

 

Det är verkligen ett fullspäckat schema i helgen med allt från stalljour till 30-årskalas. Däremellan hade jag även tänkt hinna med lite bakning inför nästa helg, för då är det min tur att fylla år. Normalt sett brukar jag ladda upp rejält med olika fikasorter och en tårta, men i år funderar jag på att lägga krutet på två tårtor istället. Jag vill ju såklart inte skippa alla fikasorter, men det kan vara kul att få gå loss på tårtfronten. Allt är dock en fråga om tid, så vi får se vad jag hinner med. Ricecrispies-tårtan är dock en av mina absoluta favoriter och den vill man hemskt gärna inte vara utan!

 

 

 

 

Klickade precis hem vinterns ridjacka från HM (hör och häpna!). Kilade först in i butiken inne i stan, men där fanns den endast kvar i lila. Jag har letat efter en ny, men inte riktigt hittat det jag ville ha förrän igår när jag satt och bläddrade i deras katalog hemma hos mamma och pappa. Ville ha en kort modell som är lätt, rörlig och lagom varm - precis som denna:

 

Söndag: Skritt i skogen

Måndag: Tömkörning - kanonfin!

Tisdag: Lösgörande arbete på banan

Onsdag: Promenad (i ösregn - inte kul!)

Torsdag: Lösgörande arbete på banan

Fredag: Konditionsträning i skogen

Lördag: Vila (då jag är i Kalix)

Det var kanonväder igår med sol och 11 plusgrader, så då passade jag på att rida ut i skogen. Helt otroligt vilken fin höst det har varit! Kakan var helnöjd och förutom långtrav, så blev det även flera galopper uppför de långa svaga backarna. 

Veckans bästa pass var definitivt tömkörningen. Sedan jag började rida för Andreas så har jag jobbat henne med samma tänk i tömkörningen. Det "tänket" + konditionsträningen har gett henne en helt annan bärighet och hon arbetar helt avslappnat. Under våren hann vi med några tränarledda tömkörningspass och visst var det kul; Kakan var energisk osv, men hon var alldeles för spänd. Jag fick såklart ändå en massa nyttiga tips på vägen, men det kändes inte helt hundra och därför valde jag bort det. Målet är en energisk och glad häst, som arbetar avslappnat.

Syrran är min tömkörningsguru, men eftersom hon är gravid så har hon inte kunnat hjälpa mig lika mycket den sista tiden, men jag tror att hon kommer bli stolt när hon kommer ut nästa gång.

Nu flöt jag iväg totalt, men det är viktigt att reflektera lite ibland också!

I snart 7 år har vi längtat och väntat på återkomsten och den 10 maj 2014 är det dags igen för då kommer Justin tillbaka till Sverige för en ny konsert. Förra gången var helt otrolig så jag hoppas att han kan toppa det, men det är jag inte det minsta tveksam över med tanke på den entertainer han är!

 

Nu gäller det bara att få tag i bra biljetter. Hoppas, hoppas, hoppas!

Mitt mörbultade knä kändes verkligen inte bra under förmiddagen, så jag ringde vårdcentralen för att få lite rådgivning och sköterskan tyckte att jag skulle komma in omgående för en undersökning eftersom knän är känsliga. Jag blev lite förvånad över att få en tid så snabbt för i 8 av 10 fall så tycker de att man ska åka hem, vila och knapra värktabletter, men det var skönt att få komma in för en kontroll.

 

Läkaren klämde, kände och konstaterade att det i allafall inte var någon skelettskada, utan att det var mjukdelarna som hade fått ta stryk. Han lät inte vidare orolig och sade att det var tur att jag hade fått smällen rakt på då sido- och rotationssmällar är betydligt värre, så det var skönt att höra. Troligtvis har det blivit ett stort "blåmärke" inne i knäet, därav svullnaden och han ordinerade vila och högläge för benet.

 

Jag misstänker att en helg uppe i sadeln inte räknas som högläge (...trots det uppenbara avståndet från marken), så jag får helt enkelt hålla mig i stillhet, men fy vad tråkigt det känns.

 

Åh, nu börjar det bli lite spännande för snart kommer vi att få hem ett provexemplar av våra inbjudningskort! Utformningen och designen vill jag dock hålla lite hemlig eftersom jag vet att det är ett flertal av våra gäster som kikar in på bloggen med jämna mellanrum, men nu är det verkligen på gång.

 

Gällande fotografuppdraget så verkar det också lösa sig. Tog kontakt med några av de som vi fick tips om och det verkar nappa, så det känns skönt. Just det här med val av fotograf känns viktigt då bilderna, förutom minnena och känslorna, är det som finns kvar.

Annars ser planerna för helgen ut på följande sätt:

Sova

Uteritt + dressyr med Kakan

Påbörja höststädningen hemma

Hålla ridlektion för mamma och Laila

Syrran hälsar på lör-sön 

Enda frågetecknet just nu är hur jag ska lösa ridningen då jag fått en rejäl smäll i vänster knä efter att ha blivit omkullputtad av min kära pålle igårkväll. Höll på att leda igång henne runt stallet innan jag skulle sitta upp och så blev hon rädd för något, hoppade till och rammade mig i sidan. Jag föll i backen och ena knäet fick ta hela smällen. Det gick så fort att jag inte hann reagera alls.

Hon brukar heller aldrig hoppa till sådär, utan fnyser mest om något är läskigt. Det gick dock ändå bra att hoppa upp och rida efteråt, men idag känns det lite sämre så nu linkar jag runt med skrubbsår och lindat knä. Lite skador får man alltid räkna med. Hoppas bara att det ger med sig så att jag kan kravla mig upp en liten stund i allafall för träna måste vi!

De flyttade ju ner till Stockholm igen tidigare i år och jag har saknat henne sedan dess, så då är det bara att ta tag i saken och åka ner. Nu hoppas jag bara att det fortfarande finns kvar flygbiljetter till vettiga priser!