Nu klurar jag bara på de här med vattningen av dem. Fryser de sönder om det blir minusgrader efter att man vattnat dem på kvällen? Kanske är säkrast att vattna dem på morgonen. 

Nu har det gått en vecka sedan min och Kakans första start och jag kan inte annat än känna mig nöjd. Det var Kakans första tävling på ca två år och debuten för mig. I och med att jag har noll erfarenhet när det kommer till tävlingar, så var målet för dagen att rida rätt väg, inte vara nervös och ha kul, vilket vi också klarade!

 

Jag ställde inte ens upp på klubbtävlingar när jag var yngre och den enda orsaken var för att jag blev för pirrig och brydde mig för mycket om vad andra skulle säga om det gick dåligt. Som tur är blir man både äldre och klokare och nuförtiden ser jag det som ett träningstillfälle och en chans att checka av vart man är på väg helt enkelt.

 

Kakan har njutit varenda sekund från förberedelserna kvällen innan tills dess att hon klev av transporten hemma vid stallet. Hon har varit så glad och man märker verkligen att hon gillar hela grejen! Hon gick som tåget på framridningen, där hon kändes glad och framåt men inne på banan spände jag mig och det resulterade i en spänd häst. Hon stod emot lite när vi passerade domarbordet, men det gick det med till slut.

 

Hemma på träning har vi haft svårt med mellangaloppen över diagonalen då hon gärna velat byta galopp när vi närmat oss fyrkantsspåret. Första galoppen gick bra (...men skedde dock på dubbla spår), men i den andra galoppen så blev det ett byte precis innan avbrottet. Antagligen gör jag något omedvetet med kroppen som får henne att byta, så jag hoppas att det sitter tills nästa start som blir i Piteå.

 

Både innan, under och efter tävlingen har jag haft världens bästa supportergäng med mig. De har hjälpt till med allt från flätning till peppning och det roligaste av allt var att Tonis mamma tryckt upp "Team Kakan"-tröjor i hemlighet som de hade på sig under tiden. Nu känner jag mig riktigt taggad inför kommande starter och jag hoppas att både hon och jag fortsätter att tycka att det är lika kul!

Den här helgen gick verkligen i rasande fart! På fredag hämtade jag upp storasyster Marie som anlände med flyget från Enköping då det vankades dop för allas våran lilla Edwin. På lördagen åkte vi mot Piteå för att hinna umgås lite mer och förbereda doptårtorna. Marie fick rycka in som förste tårtassistent och slutresultatet blev tre stycken chokladtårtor fyllda med nutella och banan. Sedan spacklade jag dem med grädde innan de täcktes med vit marsipan och dekorerades med babyblå sockerpasta. Det var första gången jag testade sockerpasta och det var riktigt kul att få pyssla på och dekorera lite extra.

 

Både jag och Toni är lite halvkrassliga på grund av envisa förkylningar, så vi har tagit det väldigt lugnt än så länge. Ätit gott, vilat och sett på film helt enkelt. Mamma och pappa kommer hit lite senare idag och då ska vi bege oss ut på en liten shoppingtur för att hitta lite kläder till nästa helg nr Edwin ska döpas. Jag har lovat att fixa tårtorna så jag planerar redan för fullt! 

Dagen med stort D närmar sig med stormsteg och nu är det inte länge kvar. Under planeringens gång har jag sökt inspiration på flera olika sätt, där jag bl a hittat denna blogg: Greatweddingsblogg.se

 

Jag läser, får tips och längtar!

Det här tränset finns med på önske- och inköpslistan.

Klart en drottning ska ha pärlor!

 

Ridbanan vid stallet har sett ut som en isrink och jag har nog endast ridit ca 5 pass där i vinter, så tack gode gud för ridhuskort! 

Vägarna runt stallet har i allafall tinat fram, så ikväll blir det nog en lättare joggingtur så att hon är pigg och laddad inför helgen. 

Jag brukar normalt sett inte bli så påverkad av omställningen till sommartid, men i år vart det annorlunda. Trött är förnamnet...