Nu har det gått en vecka sedan min och Kakans första start och jag kan inte annat än känna mig nöjd. Det var Kakans första tävling på ca två år och debuten för mig. I och med att jag har noll erfarenhet när det kommer till tävlingar, så var målet för dagen att rida rätt väg, inte vara nervös och ha kul, vilket vi också klarade!

 

Jag ställde inte ens upp på klubbtävlingar när jag var yngre och den enda orsaken var för att jag blev för pirrig och brydde mig för mycket om vad andra skulle säga om det gick dåligt. Som tur är blir man både äldre och klokare och nuförtiden ser jag det som ett träningstillfälle och en chans att checka av vart man är på väg helt enkelt.

 

Kakan har njutit varenda sekund från förberedelserna kvällen innan tills dess att hon klev av transporten hemma vid stallet. Hon har varit så glad och man märker verkligen att hon gillar hela grejen! Hon gick som tåget på framridningen, där hon kändes glad och framåt men inne på banan spände jag mig och det resulterade i en spänd häst. Hon stod emot lite när vi passerade domarbordet, men det gick det med till slut.

 

Hemma på träning har vi haft svårt med mellangaloppen över diagonalen då hon gärna velat byta galopp när vi närmat oss fyrkantsspåret. Första galoppen gick bra (...men skedde dock på dubbla spår), men i den andra galoppen så blev det ett byte precis innan avbrottet. Antagligen gör jag något omedvetet med kroppen som får henne att byta, så jag hoppas att det sitter tills nästa start som blir i Piteå.

 

Både innan, under och efter tävlingen har jag haft världens bästa supportergäng med mig. De har hjälpt till med allt från flätning till peppning och det roligaste av allt var att Tonis mamma tryckt upp "Team Kakan"-tröjor i hemlighet som de hade på sig under tiden. Nu känner jag mig riktigt taggad inför kommande starter och jag hoppas att både hon och jag fortsätter att tycka att det är lika kul!