Orsaken till min oro

Det är så typiskt att det alltid är något som ska rackla precis när det börjar flyta på. Livet med hästar kan vara riktigt känslostormande ibland; när det går bra glider man omkring på rosa fluffiga moln, går det dåligt anklagar man sig själv och när de blir sjuka/skadade så blir man bara ledsen och än värre blir det när man inte riktigt vet vad som har hänt.
 
Hovslagaren var ju ut i onsdags och allt gick bra, men vid intaget på torsdagen upptäckte jag att Kakan var alldeles tjock och svullen i sitt högra bakben nedanför hasen och ner mot kotan. Klämde, kände och tempade - ingen reaktion, ingen värme och ingen feber. Något stel i sitt rörelsemönster, men inte speciellt halt. Bara en relativt hård svullnad runt hela benet utan några tecken på yttre påverkan, i övrigt pigg och glad som vanligt. Jag gick ut och promenerade en sväng, dock utan skillnad. Konsulterade syrran via telefon och kom sen fram till att linda henne med BoT-paddarna under natten för sedan kontakta veterinären på morgonen.
 
Pratade med veterinären i Uleåborg igår som rådde mig att avvakta tills hon kommer på onsdag. Hon ordinerade 10 - 15 min promenad om dagen, kyla med kallt vatten och linda med BoT-paddarna under natten, så nu blir det lite sjukpyssel i några dagar tills det är dags för undersökning.
 
Har skoningen påverkat? Har det hänt något i hagen? Vad är det egentligen som har hänt? Eftersom hon går ensam i hagen så går det i allafall att utesluta en sparkskada. Jag red henne inte efter att hovslagaren var klar, så det är inget som uppkommit under träning heller. Enda uppenbara skillnaden efter skoningen är att hovslagaren har växlat om bakskorna, men det bör ju inte ha någon större påverkan tycker jag eller? Frågetecknen är många och jag hoppas att det inte är så allvarligt som jag fasar för. Synd att hon inte kan prata och berätta vad som har hänt...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0