Melodifestivalen 2012: Deltävling 4

Då var alla deltävlingar avklarade och ingen behöver väl fråga mig vem som var min favorit i det sista startfältet? "He came, he saw, he delivered" är allt jag behöver säga och han gjorde nog ingen besviken. Nu återstår det bara att rösta fram honom till segern, så att han får chansen att visa Europa vad han går för.

Danny Saucedo - Amazing

 

Även om han hade de flestas ögon på sig, så fanns det ju även några motståndare:

1. Charlotte Perelli - "The Girl": Låten började bra med en vers som byggde upp förväntingarna, men så kom vi till refrängen och där var det platt fall. Det lät inte ens som att versen och refrängen hörde ihop, så jag förstår att hon inte gick vidare. Varför avsluta på det här sättet när hon kunde ha valt att sluta på topp?
2. OPA! - "Allt blir bra igen": Startnummer två, behöver jag säga mer?
3. Dynazty - "Land of broken dreams": Jag är inget stort fan av rock, men jag fick i allafall inte ont i öronen av det här bidraget. Den var inte lika stark som H.E.A.T's "1000 miles" och därför blev det Andra Chansen.
4. Lotta Engberg & Christer Sjögren - "Don't let me down": Favoriten för alla Svensktopps-älskare och tyvärr etsar sig refrängen fast i huvudet. Tråkigare koreografi och framträdande får man leta efter. Det spelar ingen roll om de här två har ett förflutet tillsammans eftersom de hade noll kemi tillsammans på scenen.
5. Hanna Lindblad - "Goosebumps": Om man som relativt okänd vill slå sig fram i detta namnkunniga startfält måste man vara riktigt bra och ha ett starkt bidrag. Det är en svår uppgift och tyvärr lyckades inte Hanna lindblad. Låten var väl inte dålig, men inte bra nog.
6. Axel Algmark - "Kyss mig": Jag har inte mycket till övers för Håkan Hellström och än mindre för Håkan Hellström-look-a-likes. Man kan inte kopiera honom och komma undan med det. Kom med något eget för tusan!
7. Lisa Miskovzky - "Why start a fire": Menlöst bidrag och absolut inte värd en finalplats.
8. Danny Saucedo - "Amazing": Ord överflödiga. Jag kan väl medge att han inte var lika stark i rösten som vanligt, men han höll ändå bra kvalité och sjöng betydligt bättre än vad Eric Saade någonsin gjort. Alla vet hur bra han sjunger, så jag är inte orolig. Danny for president!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0