Dels är jag lite smått avundsjuk på alla små skolbarn för att de fortfarande är små och får köpa söta skolväskor och nytt omslagspapper till sina böcker (jag köpte alltid ett med hästar på när jag var liten).

Dels också på alla som börjar sina övriga utbildningar, universitet etc. för att de är ett steg på vägen i rätt riktning - i deras riktning alltså! De har alla kommit en liten bit på väg med problemet "Vad ska jag bli när jag blir stor?".

I motsats till mig som för tillfället bara har en del alternativ som jag funderar över. Jag antar att det också löser sig med tiden, jag har inte bråttom någonstans för det vet jag då i allafall och det är att jag vill jobba tills jag kommer på vad jag vill utbilda mig till. Det är ju också ett steg på vägen!