Nu är Kakan installerad i sitt nya hem. Flytten gick galant och hon verkar ta det mesta med ro. Hennes förra födervärd var med och hjälpte till och det var nog skönt för henne att ha med en person som hon känner.
För tillfället står hon i en egen hage, men imorgon ska hon släppas ihop med ett annat halvblodssto, så jag hoppas att det kommer att gå bra. De har redan börjat bekanta sig litegrann, eftersom de har hagarna bredvid varann.

Om en stund bär det av mot stallet igen och då är det dags för Tonis första möte med Kakan. Spännande!

Då är jag officiellt hästägare! Jag har nog ännu inte riktigt förstått att jag har köpt en häst. Känslan måste få sjunka in lite först, men det känns otroligt roligt att allt nu är klart.

Mitt hästintresse har bara blivit större och större de sista åren och funderingarna på att köpa en egen häst har funnits med ett tag, men det var först i vintras som jag började leta på allvar. Majtan lämnade ett stort avtryck hos oss allihopa och hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, men då är det tur att hjärtat är stort så att flera får plats - både två- och fyrbenta.

Vem är då denna häst som letat sig in i hjärtat hos oss alla? För hon har inte bara charmat mig, utan även resten av familjen. Toni har inte träffat henne ännu, men jag tror nog att även han kommer att tycka om henne.

Till vardags kallas denna vackra fuxdam "Kakan", men heter egentligen Möllegårdens Apricot och är ett halvblodssto född 1998 e. Dunhill H - Resident. Utbildad MSV och kan det mesta, vilket innebär att min förhoppning är att hon ska lära mig allt hon kan och lite till! Hon är även inkörd och är körd med allt från rissla och släde till vanlig rockard.

Jag är dock evigt tacksam för min stöttande sambo, familj och mina vänner som står bakom mig. Utan er hade jag aldrig gjort det.

Nu kommer vi lägga fokus på att lära känna varandra i lugn och ro och därefter får vi se vart vi tar oss. Ett steg i taget...

Det känns faktiskt litegrann i kroppen efter gårdagens lektion, men det känns både skönt och roligt att vara igång igen. Maria hade planerat fel gällande hästarna, så då fick jag rida lille Farucco i stället för Lancia som jag annars rider. Jag har inte ridit Farucco sen tidigt i våras och det var lite ovant att rida en lite mindre häst, men jag vande mig ganska fort.

Jag var något spänd i de första tio minuterna vilket Maria såg och påpekade på en gång. Det handlar inte om att jag spänner hela kroppen, utan ofta en del av kroppen som till exempel övre delen av benen som jag gjorde igår och även fast det är lite så påverkar det min ridning betydligt mer. Nu har jag dock blivit ännu mer kroppsmedveten och lärt mig känna igen spänningarna, så efter den lilla "tillsägelsen" kunde jag ta vid där jag slutade före sommaruppehållet och resten av lektionen gick riktigt, riktigt bra!

Det blev inget riktigt komma-igång-pass, utan snarare ett mellanting med inslag av en hel del basridning som galoppfattningar med raka hästar på rak linje, blandat med lite uppmjukande övningar som förvänd sluta osv.

Nu har jag verkligen börjat hitta "känslan" med stort K och det känns verkligen som att jag är på rätt väg när det kommer till att bli en mer lyhörd ryttare som känner efter och väntar in hästen lite mer. Utvecklingskurvan går åt rätt håll och de bästa kvittot man kan få när man tragglar på med denna ädla konst, är en nöjd häst.

 

Det blev en skrittur i skogen med mamma och pappa som sällskap igår. Väl tillbaka på gården fick både mamma och pappa prova på att rida varsin runda. De var så duktiga och jag är riktigt imponerad! Balance skötte sig kanon och var så försiktig när de red. Klok pålle!

Större delen av semestern spenderades i Kalix, vilket innebar att jag inte red Balance under de veckorna så det var kul att få åka ut till henne i onsdags igen. Även de går på bete och har det skönt, men vi har ändå varit ute i skogen och skrittat båda dagarna som jag haft henne den här veckan.

Det är så mysigt att bara skritta ut i skogen ibland och än bättre är det när man inte jagas av blodtörstiga mygg. Det blåste lite lagom igårkväll och då var det riktigt skönt eftersom vinden gjorde att de små odågorna höll sig på behörigt avstånd. Balance är verkligen en speciell dam och hon blir bara mer och mer personlig.

Drömmen om en egen häst finns såklart, men tills dess att jag kan förverkliga den så är jag glad att jag har henne då hon ger otroligt mycket tillbaka!

 

I år släpptes hästarna på bete lite senare än normalt eftersom ett fjärrvärmebolag har gjort grävningar i utkanten av hagen. Hästarna var dock lika glada för det, även om det inte var lika mycket fart på dem som förra året. Gräset är alltid det viktigaste. Besse ringade dock in alla stona till en början så att inte Lotus skulle kunna komma nära dem, men han gav sig efter ett tag. Lotus är ju hans "storebror" och var lycklig över att få gå med Besse.

 

De är så söta ihop!

 

 

Lotus och Besse i skogen augusti 2011

Det blev en riktig mystur i skogen ikväll och vi var ute totalt 1 h i sällskap av stallkompisen E.B. och hans matte Linda. Hästarna var lika nöjda som oss med att få komma ut och strosa och vi tog nog alla omvägar som vi kunde hitta, bara för att det var skönt att vara ute.

Jag har verkligen fastnat för Balance och nu märks det att hon börjar känna igen mig också. Till en början var hon lite fundersam på vem jag var, men nu har hon börjat bli riktigt personlig och gosig. Hennes matte har kommit hem idag, så till veckan har jag hand om henne onsdag och lördag, så det kommer kännas lite konstigt att inte åka ut varje dag som jag gjort nu i veckan för man vänjer sig fort vid att vara ute i stallet varje dag.

Jag har fortfarande tordagens ridning färskt i minnet. Förra helgens kurs gjorde verkligen skillnad för mig för gud så bra det gick på veckans lektion! Lancia var så fin, så fin och för en gångs skull kan jag verkligen klappa mig själv på axeln och säga att jag fick till bra ridning från första början med en bra känsla under hela ridpasset.

Vi gjorde egentligen inget avancerat, utan red mycket basridning. Lancia var lika avslappnad och nöjd som mig och jag kunde rida på ren känsla, vilket var helt underbart! Nu förstår jag verkligen hur känslig hon är och hur nyttigt det är för mig att rida en sådan pass känslig häst, bara att kunna tänka "skänkelvikning", fånga upp henne lite på yttertygeln och vips så går hon där utan att jag egentligen gör så mycket.

Det bästa av allt var nästan galoppen som egentligen är hennes sämsta och svåraste gångart. Det är svårt att få till en bra grundtakt och balans plus att hon gärna vill att det ska gå fort. Övningen gick ut på fatta galopp vid C, gå in på volt och därefter samla upp galoppen vid mitten av volten. Även fast jag fick gå ner till skritt emellanåt för att hon inte skulle stressa upp sig för mycket, så gick det jättebra och hon rundade sig jättebra!

Jag har haft träningsvärk både här och där efter helgens ridkurs. Det har gjort ont i magmusklerna när jag skrattat och jag har varit "limmen" i musklerna på insidan av låren, men jag tar det som ett kvitto på att min kropp har arbetat rätt!

Det blev alltså två pass i helgen tillsammans med Lancia och det var min ordinarie instruktör Maria som höll i kursen. Jag valde att rida mina pass ensam för att få så mycket hjälp som möjligt.

Jag fick rida båda passen utan stigbyglar, där vi har fokuserat mycket på mig och mina "spänningar" som hindrar mig att komma till bra ridning fortare. Jag märker sällan av det själv, utan det är först när de släpper som jag förstår att jag faktiskt spänner mig. Därför passar det mig ypperligt att rida Lancia just nu, eftersom hon är superkänslig och fungerar som en spegel och avslöjar mig direkt när jag gör det. Många gånger handlar det bara om att jag spänner insidan av överskänkeln för mycket, så jag får verkligen träna upp min kroppsmedvetenhet tillsammans med henne. Lancia är dessutom ingen ung dam och som jag tidigare nämnt så ger hon ingenting gratis, men kan däremot verkligen lära en ett och annat.

Det jag är mest nöjd över är att det både syns och känns att jag ändrat mina händer, så att jag fått en mer fjädrande och flexibel handled/armbåge som ger ett mjukt och sviktande stöd. Det har även medfört att jag inte sitter och kniper ihop med armarna mot kroppen (svårt att förklara...), vilket ger mer avslappning för båda parter.

Maria gav mig dock beröm för min grundsits, så det och en massa annat tar jag med mig i bagaget!

Här är fina Balance som är min nya medryttarhäst. Hon är ett 18-årigt sto e. Master - Urbino som vet sitt värde och är en riktig dam ända ut i hovspetsarna. Vi tar det ganska lugnt och försöker lära känna varandra, men jag gillar verkligen hennes inställning och fina temperament!

Det slog mig att jag har varit riktigt dålig på att sammanfatta de senaste veckornas ridlektioner. Större delen av tiden har jag ridit Farucco och det har varit lite varannan-veckas-ridning. Han är ganska svår, men rolig när man väl kommer till rätt ridning. Utöver de för dagen aktuella lektionsövningarna så har jag fokuserat på att bara hitta känslan och slappna av. Som vanligt tänker jag för mycket och måste träna på att släppa det och bara rida, så det kämpar jag på med.

De sista två lektionerna har jag ridit Lancia som är ett 19-årigt sto - känslig och med egen motor. Hon är verkligen ingen häst som ger ryttaren något gratis, men enligt information är hon riktigt fin när man kommer på henne. Lancia är bra för mig i nuläget då hon tydligt visar när jag "övertänker" och spänner mig.
Efter första lektionen med henne åkte jag hem och trodde att det aldrig skulle gå, men under förra veckans lektion red jag bättre vilket resulterade att hon glimtade till under en stund. Jag hoppas att jag kommer att hitta knapparna på henne så småningom!

Jag ska rida kurs 28 - 29 april och då är det dags att filma lite för att se om det skett någon förändring samt för att se vad jag behöver träna på.

Här är en kort filmsnutt från i söndags när Josse (vår medryttare) rider Besse på gården. De är så fina ihop och Besse trivs verkligen med henne, så det är så kul att se dem och deras utveckling tillsammas!

(Tips! Ändra till 720p för bättre bildkvalité.)

Kilade förbi Hööks under förra veckan och fastnade för ett par röda ridbyxor som jag inte har kunnat glömma sedan dess. Jag är normalt sett ganska "klassisk" när det det gäller färgval på ridkläder och skulle väl aldrig komma på tanken att köpa ett par röda. Det är kul med lite variation så vi får väl se om jag bestämmer mig för att slå till!

Förra veckans ridlektion kan sammanfattas ganska kort: Jag red som en kratta i 45 min, därefter blev jag arg på mig själv och började "rida". Den sista kvarten gick alltså betydligt bättre och Landell var riktigt trevlig när det var dags att sluta. Så jag var lite irriterad på mig själv när jag åkte hem, men jag var i allafall fast besluten om att göra om och göra rätt till den kommande lektionen...

...som alltså var igår! Det gick betydligt bättre och både jag och Maria var överens om att det var mitt bästa pass hittills. Jag blev tilldelad Farucco som jag inte ridit på ett tag, så till en början försökte jag bara känna av honom lite och hitta rätt knappar. Maria rådde mig att hålla kvar vid min plan under uppvärmningen och inte stressas av de andra när de bytte gångart osv. Jag är ju van att rida helt efter "eget huvud" utan tidspress och blir lätt lite spänd samt ofokuserad när de andra börjar galoppera under uppvärmningen innan jag själv anser att jag är klar i traven till exempel. Summa summarum ska jag alltså hålla mig till min plan, så att jag får igenom det jag begär innan jag går vidare till nästa steg som jag gör i normala fall.

Till en början fick jag rida honom relativt rak och bara låta allt falla på plats med så små hjälper som möjligt. Jag fokuserade mycket på min egen sits och försökte vara konsekvent mot mig själv. Detta ledde relativt snabbt till att alla bitar föll på plats som gjorde att han började arbeta på i en väldigt trevlig form! Det var så kul att rida igår och verkligen få "vänta in" honom.

Här är en av de övningarna som vi jobbade med:

Den ack så viktiga diskussionen om vatten till hästar på vintern är ständigt återkommande så fort vintern nalkas. Jag slutar aldrig att förvånas över s k "hästmänniskors" hantering och utfodring med vatten till hästar på vintern. När ämnet kommer upp möts man av kommentarer som handlar om allt från att "hästar äter ju snö..." till att "...men hästar dricker inte lika mycket på vintern" eller "vi ger dem blött kraftfoder på morgonen så klarar de sig".

Det är viktigt att man tar upp den här diskussionen, så att förhoppningsvis fler människor lär sig att förstå hur viktigt det är. Okunskap går oftast att åtgärda, men ren dumhet eller slöhet är obotligt och också de vanligaste orsakerna till att man inte vattnar sina hästar på vintern. Man ska inte döma människor, men inte det här fallet dömer jag hårt och skoningslöst. För mig är det en självklarhet att hästar ska erbjudas vatten ute, även om det är minusgrader och vinter. Jag har full förståelse för att alla inte har möjlighet att köpa en Thermobar, men bär i allafall ut en hink med ljummet vatten och erbjud hästen vatten - även om det fryser efter en liten stund!

Våran Thermobar är ett av mina bästa inköp och värd varenda krona. Hästarna dricker ordentligt och älskar det tempererade vattnet och på köpet slipper vi oroa oss för att våra fyrbenta vänner är törstiga. Att slippa bära ut hinkar ser jag bara som ett plus i kanten tack vare enklare hantering.

Hästar är varken renar eller kameler som kan lagra vatten i en puckel, så erbjud hästarna vatten utomhus också.

Att återgå till livet som ridskoleelev har varit lite av en ny erfarenhet för mig och jag blir bara mer positiv ju fler lektioner jag rider. Först och främst känns det bra att jag verkligen får valuta för pengarna som inkluderar bra undervisning av en utbildad instruktör, välridna och trevliga hästar samt en organiserad anläggning.

Senast jag var aktiv ridskoleelev var någon gång på högstadiet (förutom ett litet gästspel på en termin för några år sedan). I det läget fick jag inte den utvecklingen jag ville ha vilket gjorde att jag slutade och med facit i hand så berodde det till största delen på utbildningsnivån på både hästarna och instruktörerna. En mindre ridklubb på en mindre ort har tyvärr inte samma möjligheter och det blir lite av en ond cirkel då en ridskola behöver sina elever för att kunna gå runt, men utan bra hästar och instruktörer så kommer inga elever. Ett jobbigt läge helt enkelt.

Flytten till Luleå har därmed inte enbart gett mig möjligheter till utveckling arbetsmässigt, utan också när det kommer till mitt absoluta favoritintresse här i livet. Det finns betydligt fler möjligheter för mig att utveckla min ridning och mitt hästeri än tidigare, vilket har lett till att min motivation och mitt intresse bara ökar mer och mer! Vi får se vad framtiden bjuder på och det känns som att jag är på rätt ställe den dagen då det blir dags för en ny stor träningskamrat.

Kom på att jag har glömt att sammanfatta det två senaste lektionerna. Jag har ridit Titten båda gångerna och nu börjar jag få lite bättre koll på honom. Sista lektionen var den bästa hittills från min sida sett och på slutet hade jag verkligen den rätta känslan, vilket resulterade i lite beröm från Maria så det var kul att höra att det jag kände också syntes!

Sista ridpasset jobbade vi mycket med skolorna där vi varvade mellan öppna, sluta och förvänd sluta, i både trav och galopp. Den förvända slutan gick helt klart bäst, men det var riktigt bra övningar där utmaningen var att samordna och koordinera alla hjälper på ett mjukt sätt.

Jag fokuserar mycket på min sits samt mina armbågar och de "fjädrande" handlederna och jag känner redan att jag gjort framsteg. Jag har bara hunnit rida fem lektioner och märker redan att det går utvecklingen går framåt - effektiv ridning och utlärning alltså!

Här är en översikt på övningen från torsdagens lektion. Vi behöll grundkonceptet nästa hela lektionen, men varierade skolorna och gångarterna. Det var en väldigt bra övning som man kan variera i det oändliga nästan, så då är det bra att spara ner den så att man kommer ihåg den!