Träningshelgen den 7-8 juni blev ju lite annorlunda i och med att Andreas hade skadat handen och fick tillbringa den första kursdagen på Sunderby sjukhus. Första dagen blev alltså inställd, men jag kände ändå att det hade varit kul att träna och ställde därmed frågan till syrrans kompis Johanna som lyckligtvis hade möjlighet att komma ut. Johanna är jätteduktig och pedagogisk och har förmågan att förklara en känsla som väldigt få kan, så det var så kul att hon kunde komma ut.

 

Jag förklarade vart vi var, vad vi jobbade på för tillfället och utmaningen med att hitta den rätta känslan i handen. Vi fick börja med lite skänkelvikning i skritt där hon påminde mig om hur lite jag faktiskt behöver göra för att det ska bli rätt. Hon uppmanade mig att ta det lugnt och känna av vad som händer - något som jag fick och ska tänka på hela tiden. Under traven fick jag mjukt korta upp henne på yttertygeln på kortsidorna för att sedan bara mjukna i innertygeln så att hon längde på steget när jag kom ut på långsidan. Det kändes så enkelt och Kakan var helnöjd!

 

Därefter ner till skritt igen för lite öppna på halva kortsidan, galoppfattning, vända över ridbanan och därefter ett avbrott ner till trav och slutligen skritt igen. I galoppen fick jag tänka på att sträcka på mig och komma fram med magen för att inte bli för rund i ryggen. Genom hela ridpasset fick jag vara noga med att ha "mjuka fingrar" och i övergången från galopp till trav fick jag verkligen gunga med i handen och här gick det upp ett ljus för mig då jag äntligen hittade rätt känsla. Det var så kul och Kakan kändes jättefin! 

 

På söndagen var Andreas på plats igen och då blev det ett dubbelpass för mig och Kakan. Med lördagens ridpass i minnet så kändes hon riktigt fin från start och allt kändes lätt. Vi körde igång med öppnor efter långsidorna och det enda jag behövde tänka på var den mjuka men stadiga ytterhanden och tänka långt innerben, så var hon på plats. Blev det för mycket hand så började hon balansera i traven och därför fick jag tänka på att vara extra mjuk. Duktiga och fina pållehästen!

 

I galopparbetet fick jag gå in på volten och använda voltens "hörn" till att samla upp henne på ytter för att sedan ställa och vända på innetygeln, allt inom loppet av ca 3 m, så då gällde det att vara kvick och tajma in allt rätt. I vänster varv hamnar jag lätt på yttersidan så jag måste tänka på att bli lite tyngre i innersidan. Därefter byte om volt med ett byte på mitten. Här måste jag komma ihåg att tänka öka volten (innerskänkeln), minska volten (ytterskänkeln), halvhalt, byte och sedan hålla linjen efteråt. Tungan rätt i munnen alltså! Under den här övningen börjades det dessutom bygga fram bommar och hinderstöd, så Kakan fick en del att kika på vilket Andreas tyckte var bra eftersom min ridning inte ska påverkas av det som händer runtomkring. Jag ska fokusera och inte ändra något, utan rida på som vanligt. Nyttigt med störningar alltså!

 

 

Slutligen fick vi gå ut på utebanan för att träna lite programridning. Jag fick kika igenom LB:0 2006 lite kort och här var hjärnan trött, men jag fick som tur var programmet uppläst under rittens gång. Andreas ville bara att jag skulle fokusera på att rida rätt vägar och det gick hyfsat sånär som halvcirklarna på mitten och det vänstra bortre hörnet som tydligen var livsfarligt i Kakans ögon. Jag skrattar för mig själv när jag ser mina första försök till halvcirklarna, men jag fattade nada från början. Är dock "glad" när det dyker upp problem på träningarna för då får man en chans att lära sig att lösa dem när man har hjälp på marken. Även det gick till slut, men det krävdes noggrann ridning från min sida i kombination med en rörlig hand. Både jag och Kakan var hyfsat möra, men väldigt nöjda efter den här helgen.

 

 

Filmen är dock i usel kvalité då det strulade med fokuset, men man ser litegrann i allafall!

Det känns som att allt är under kontroll,

men jag oroar mig ändå för att vi har glömt något viktigt. Ungefär som när man packar resväskan inför en resa; det känns alltid som att man har glömt något hemma. 

Prästen ringde förra veckan och bokade in vigselövningen till måndagen innan bröllopet. Det har tyvärr blivit ett missförstånd vid bokningen av vigseltiden, så där har vi varit tvungen att ändra tiden från kl 16 till kl 15. Inget större problem egentligen, utan vi måste bara kommunicera ut den nya tiden till alla gäster så att de dyker upp i rätt tid. 

På fredag ska vi spika menyn och färdigställa bordsplaceringen. 

Fick denna fina bild av Toni tidigare så nu saknar jag mina fina killar lite mer än vanligt: 

Så söta!

Jag missade helgträningen hemma i Kalix i början på maj eftersom vi var i Stockholm den helgen. Som tur är så fick jag en plats på träningen i Råneå, så då kunde jag åka dit för ett träningspass mitt i veckan. Vi befinner oss i något form av mellanläge, eller skulle jag kanske säga utvecklingsläge, då vi jobbar på att korta ihop formen litegrann. Stundtals känns det förbannat svårt, medans det i nästa stund känns något lättare. Jag får verkligen tänka och rida i varje steg och hon gör inte rätt om inte jag gör rätt - så "enkelt" är det. I den längre formen är allt behagligt både för mig och henne, men målet är nu att få det att bli lika avslappnat och behagligt trots att vi har kortat ihop formen litegrann.

 

Jag måste helt enkelt våga korta upp tyglarna litegrann och fortsätta att erbjuda henne samma flexande hand, så att jag inte fastnar och blir statisk. Sen får jag inte glömma bort att ha ett bra driv i henne och hålla koll på yttersidan = halvhalt, halvhalt, halvhalt.

 

Första delen av träningen fick jag köra tre korta - tre långa - tre korta - tre långa osv. innan vi övergick till att minska volten. Jag fick tre varv på mig att minska respektive öka volten och då skulle den minskas lika runt om, så att det blev en form av spiral. Andreas har tidigare pratat om uttrycket "vägen rider" och under den här träningen så förstod jag verkligen innebörden av det. När jag fokuserade på vägen och yttersidan (alltid den där yttersidan, haha), så gick hon som en klocka. I och med att jag fokuserade på uppgiften och hur övningen skulle ridas, så kom resten av sig själv på känsla och ett rexlexmässigt sätt.

 

Hon ger en sådan pampig och härlig känsla när jag kommer till bra ridning och nu strävar jag efter att förlänga de stunderna. I vissa stunder känner jag mig dock helkass, men Andreas lyckas ändå ge konstruktiv kritik som ger en självförtroende. Nästa träning blir redan i helgen då vi styr mot Kalix. Kul ska det bli, men jag gissar att vi kommer att få svettas!