Det känns faktiskt litegrann i kroppen efter gårdagens lektion, men det känns både skönt och roligt att vara igång igen. Maria hade planerat fel gällande hästarna, så då fick jag rida lille Farucco i stället för Lancia som jag annars rider. Jag har inte ridit Farucco sen tidigt i våras och det var lite ovant att rida en lite mindre häst, men jag vande mig ganska fort.

Jag var något spänd i de första tio minuterna vilket Maria såg och påpekade på en gång. Det handlar inte om att jag spänner hela kroppen, utan ofta en del av kroppen som till exempel övre delen av benen som jag gjorde igår och även fast det är lite så påverkar det min ridning betydligt mer. Nu har jag dock blivit ännu mer kroppsmedveten och lärt mig känna igen spänningarna, så efter den lilla "tillsägelsen" kunde jag ta vid där jag slutade före sommaruppehållet och resten av lektionen gick riktigt, riktigt bra!

Det blev inget riktigt komma-igång-pass, utan snarare ett mellanting med inslag av en hel del basridning som galoppfattningar med raka hästar på rak linje, blandat med lite uppmjukande övningar som förvänd sluta osv.

Nu har jag verkligen börjat hitta "känslan" med stort K och det känns verkligen som att jag är på rätt väg när det kommer till att bli en mer lyhörd ryttare som känner efter och väntar in hästen lite mer. Utvecklingskurvan går åt rätt håll och de bästa kvittot man kan få när man tragglar på med denna ädla konst, är en nöjd häst.