Hobbyprognos
Jag vet inte om jag vågar andas ut riktigt än, men klumpen av oro har sakta men säkert börja försvinna från maggropen. Ikväll var Kakans ben ännu finare, så nu hoppas jag att det är på rätt väg.
Enligt min egen "hobbyprognos" så tror jag att hon fått någon form av lättare lymfangit. Läste på lite gällande symptomen, lade ihop ett plus ett och funderade. Hon har lite torr mugg på det benet som jag försökt få bukt med och troligtvis har lite bakterier letat sig dit och ställt till det. Det finns tusentals sätt att behandla mugg på och det verkar variera från häst till häst. Nu har jag testat att tvätta med såpavatten och därefter torkat torrt innan jag smörjt på ett lager kådsalva och det har redan gett resultat, så förhoppningsvis är det inget "värre" än det!
Lite ljusning kanske?
Kakans ben såg lite bättre ut ikväll. Svullnaden hade gått ner betydligt, men har då istället flyttat sig nedåt mot kotan i form av en mera mjuk galla. Pysslade om henne lite extra och gick en promenad innan det var dags att säga godnatt!
Orsaken till min oro
Det är så typiskt att det alltid är något som ska rackla precis när det börjar flyta på. Livet med hästar kan vara riktigt känslostormande ibland; när det går bra glider man omkring på rosa fluffiga moln, går det dåligt anklagar man sig själv och när de blir sjuka/skadade så blir man bara ledsen och än värre blir det när man inte riktigt vet vad som har hänt.
Hovslagaren var ju ut i onsdags och allt gick bra, men vid intaget på torsdagen upptäckte jag att Kakan var alldeles tjock och svullen i sitt högra bakben nedanför hasen och ner mot kotan. Klämde, kände och tempade - ingen reaktion, ingen värme och ingen feber. Något stel i sitt rörelsemönster, men inte speciellt halt. Bara en relativt hård svullnad runt hela benet utan några tecken på yttre påverkan, i övrigt pigg och glad som vanligt. Jag gick ut och promenerade en sväng, dock utan skillnad. Konsulterade syrran via telefon och kom sen fram till att linda henne med BoT-paddarna under natten för sedan kontakta veterinären på morgonen.
Pratade med veterinären i Uleåborg igår som rådde mig att avvakta tills hon kommer på onsdag. Hon ordinerade 10 - 15 min promenad om dagen, kyla med kallt vatten och linda med BoT-paddarna under natten, så nu blir det lite sjukpyssel i några dagar tills det är dags för undersökning.
Har skoningen påverkat? Har det hänt något i hagen? Vad är det egentligen som har hänt? Eftersom hon går ensam i hagen så går det i allafall att utesluta en sparkskada. Jag red henne inte efter att hovslagaren var klar, så det är inget som uppkommit under träning heller. Enda uppenbara skillnaden efter skoningen är att hovslagaren har växlat om bakskorna, men det bör ju inte ha någon större påverkan tycker jag eller? Frågetecknen är många och jag hoppas att det inte är så allvarligt som jag fasar för. Synd att hon inte kan prata och berätta vad som har hänt...
Murphy's law
Vill bara svära just nu, men det hjälper tyvärr ingenting. Orolig och bekymrad är man också...
Två bra saker:
Kakan har träffat sin nya "farbror hovslagare" och det gick bra plus att det har löst sig med hyra av transport till återbesöket nästa vecka. Guld värt med snälla hästvänner!
Planeringstankar
Vi har ju så smått börjat prata om hur och när det blir bröllop. Enligt tradition ska man gifta sig inom ett till två år efter förlovningen och det är också vårat mål. Allt beror såklart på hur vi vill ha det och hur mycket allt får kosta, så steg 1 är att sätta sig ner och komma fram till vilka punkter som går in under kategorin "must-have". Steg 2 blir därefter att lägga upp en sparplan och sen kanske man kan börja prata om att fastställa tidpunkt.
Ingen av oss har ju någon större erfarenhet av bröllop och jag tror inte att diverse amerikanska kärlekskomedier med stora filmbröllop räknas som godtagbara referenser. Så alla ni som hoppas på ett bröllop á la Americana style lär bli besvikna, även om jag själv drömde om precis det när jag var yngre och oförståndigare.
Vi är i allafall överens om att göra det till vårt bröllop och precis som vi vill ha det. Traditioner är viktiga för oss båda, men samtidigt är vi inte rädda att slopa några på vägen. Litet och familjärt med en bröllopstårta som är minst tre våningar hög med chokladbotten!
(Bilden är googlad)
Socker-detox!
Mitt största last i livet är kakor och fika. Godis kan jag vara utan hur länge som helst, men när det kommer till gott (...och helst av allt hembakt) fika har jag helt plötsligt ingen självkontroll.
Normalt sett brukar jag leva "sockerfritt" på vardagarna, vilket jag gjort sen i slutet på gymnasiet, men sen kom julen och efter det har jag haft svårt att bryta. Nu är det dock dags och från och med imorgon kör jag igång min socker-detox! Det brukar räcka med en 5 - 7 dagar för att sötsuget ska försvinna och resten är piece-of-cake.
Jag har inget behov av att gå ner i vikt, utan väljer bara att begränsa mitt sockerintag eftersom varken jag, min kropp eller mina tänder mår bra av det i längden. Det är därmed ingen diet, utan bara mitt sätt att leva mer hälsosamt och ta hand om kroppen.
Att starta morgonen med ett glas citronvatten hjälper också till att minska sötsuget under de första dagarna och alla andra dagar också för den delen.
Bussigt!
Sitter i en varm och proppfull buss på väg från Luleå till Kalix och det är ingen hit vill jag lova. Kapaciteten på ventilationen är typ noll och jag önskar att jag hade varit framme för länge sen...
Min lilla pålle ♥
Det är ett privilegium att få äga och framförallt rida en sådan härlig häst som Kakan. Hon har så mycket att ge och dela med sig och är verkligen en sann läromästare. Sen skadar det ju inte att hon rör sig otroligt trevligt med plus för traven.
Jag red ett roligt och givande pass på morgonen med fokus på avslappning och mjukhet. Hon var så fin och frustade x antal gånger. Vädret var perfekt med sol och några ynka minusgrader, vilket lockade fram ett flertal skotermänniskor, men det var inget som bekom Kakan. Vår främsta mål i dagsläget (...och hela tiden för den delen) är att bygga, stärka och förebygga och jag hoppas att det kommer att ge resultat. Den 30 januari har vi fått tid för återkontroll hos veterinären och jag hoppas att det kommer gå bra!
Mamma gjorde ett tappert försök att filma oss när jag red, men hon stod tyvärr för långt bort för att man ska kunna se något så vi får göra ett nytt försök en annan dag och då med min kamera i stället. Tills dess kan jag i allafall bjuda på två filmklipp som är filmat hos hennes förra ägare!
Jag och ringen...
...har haft en bra första dag tillsammans. Vi har hängt tillsammans på jobbet, varit i stallet och sett Anna Anka äta brosk i de svenska Hollywoodfruarna. En av många dagar alltså, för nu är det verkligen på riktigt - vi är F Ö R L O V A D E!
Ring-a-linga!
Ja, ja, ja, ja nu är de äntligen klara! Har precis hämtat ut dem och nu väntar jag bara på min fästman så att vi kan ta på dem samtidigt.
Winter
Helt underbart att den gångna helgen har bjudit på sånt underbart väder! Jag har försökt vara ute så mycket som möjligt för att tanka lite ljus, så att man fixar de mörka vardagskvällarna. Det har blivit x antal timmar i stallet, en avklarad examinationsuppsats, middagsdejt, långpromenad på isen, fika och så lite vila på det. Helt enkelt en massa kvalitetstid!
Gnugga geniknölarna
Nu har vi precis spelat en omgång Geni med Tonis föräldrar. Kluriga frågor, men kul ändå!
Kärlek
Nu är familjen komplett igen. Sigge och jag är väldigt överens: Husse är bäst!
10 januari 2013
Ring, ring!
Pratade med guldsmedsbutiken idag och nu har Tonis ring kommit. Det dröjer några dagar till innan min kommer och jag längtar, längtar, längtar!
Livet i en kappsäck
Att ha sitt liv på två ställen kan vara nog så påfrestande, men det jobbigaste är att vara ifrån Toni. Jag saknar honom, vårt hem och våran vardag. Misstolka mig inte, jag är väldigt tacksam att jag kan vara inneboende hos mamma och pappa, men jag saknar ändå att ha ett eget hem.
Toni har dock fått "låna hem" Sigge ett tag och det känns skönt att veta att han inte är helt ensam.
Summering 2012
Med facit i hand så har 2012 varit en händelserikt år som i mångt och mycket präglats av nya vänner och bekantskaper och tyvärr en del tråkiga avsked. Följande saker kommer jag dock att förknippa lite extra med 2012:
- Vår förlovning den 7 december
- Hästen med stort H: Kakan
- Avskedet från Doris och Hedwig
- Ztures intåg
- Utvecklat och upptäckt nya saker i ridningen
- Oslo 31 maj - 3 juni
Det ska bli spännande att se vad 2013 kommer att bjuda på. På ett sätt är det tur att man inte vet för då blir allt betydligt mer spännande.
