Månskenspromenad
Månen lyste som en strålkastare under kvällens promenad med Kakan. Jag tar det fortfarande väldigt lugnt med ca 45 min skritt per dag, men jag har även börjat smyga in lite trav vilket hon tycker är kalas!
Jag läste att man får räkna med en läkningstid på ca 4 månader och vi har redan avverkat ca 3,5 av dem. Nästa steg blir att öka på traven för att så småningom kunna börja långtrava och börja bygga upp konditionen igen.
Hoppe-li-hopp
Oj, vad det pirrar i magen när man ser folk hoppa! Tog en paus i packandet i söndags för att åka ut och heja fram Camilla och hennes fina Q under deras första start för i år och de var så duktiga. Under framridningen hade jag dock helst velat blunda med tanke på avsaknaden av kontroll och balans på en del av ekipagen och det är ett under att det inte händer fler olyckor när man ser att de inte har full koll. Hästarna är bussiga och försöker hoppa, trots kassa piloter.
Hoppning är jättekul och det är riktigt spännande att få stå på sidan och heja, men för egen del har jag blivit alldeles för feg när det kommer till den biten. Gissar att det är i takt med att man blir äldre, för det var då inga problem då man var yngre och inte lika eftertänksam. Lite gymnastikhoppning är dock aldrig fel!
Handlingskraftiga kusar
I vårat stall tar hästarna saken i egna händer (...eller hovar kanske). Kakan hade nämligen fått sällskap i hagen av stallets shettis Sabina och där stod de så lugnt bredvid varandra när vi skulle ta in dem.
Hagen var hel, så hon har nog krånglat sig emellan på något sätt och jag blev lite varm i hjärtat när jag såg dem tillsammans. Sabina tyckte nog att Kakan inte skulle behöva vara ensam, fast mest troligt var det väl höet som lockade ;-)
KvonK-clinicen
Lite träsmak i baken, men såklart också lite inspiration blev resultatet av söndagens clinic. Den här gången rörde det sig inte direkt om några wow-upplevelser, men väl en del kloka ord och lite påminnelser som vi alla behöver ibland – oavsett vilken nivå man än befinner sig.
Upplägget var planerat utifrån att han först visade och pratade om sin träningsfilosofi för att sedan coacha ryttare från marken. Jag kan inte säga att jag blev helfrälst, men han tog ändå upp en del nyttiga saker. Önskvärt hade dock varit att få se mer av hans ridning. Han pratade mycket om takt, tempo och kroppskontroll och att man bör ha detta i åtanke i alla träningsmoment man gör.
I övrigt var fikaförsäljningen toppen med massa goda hembakta fikasorter. Perfekt i fikapausen!
Inspiration!
...annars laddar jag för morgondagen då det är dags att inhämta lite inspiration!
Återbesök 30 januari
I vinterns värsta snöstorm begav vi oss ut med transporten för att träffa veterinären som skulle göra återkontrollen på Kakan. Egentligen skulle vi ha åkt till Stallbackens Ridskola ute i Skäret, men på grund av ovädret fick vi planera om så att veterinären stannade till i Kalix istället. Det enda vi behövde var en torr, upplyst plats med bra underlag så efter att jag ringt ett samtal fick vi hålla till hemma ute på Holmens anläggning istället.
Så istället för att åka ca 1,5 h behövde vi bara åka en kort sväng på ca 20 min, vilket var helt överkomligt i full snöstorm. Det var så skönt att det gick att lösa på det sättet istället.
Veterinären gick igenom Kakan och hon kikade även på det benet där svullnaden varit och konstaterade att det inte var någon senskada etc. utan troligtvis en reaktion på den lilla muggen hon haft kvar. Hon sade att det inte var något att oroa sig över och bad mig fortsätta att tvätta och smörja, eftersom det hjälpt då svullnaden var borta. Sedan fick jag visa henne på rakt spår innan vi gick ut i ridhuset för ett lättare arbetsprov på lina. Det syntes att min lilla dam var oerhört glad att få röra sig på torrt underlag då hon bjöd upp till lite hopp och bus.
Hon kunde dock fortfarande se en viss "stelhet" i det högra bakbenet, men ingenting fram och tyckte därför att det var bäst att behandla en gång till för att försäkra sig om att det inte skulle finnas något kvar av inflammationen. Kakan sprutades därefter utan vare sig lugnade eller användade av brems och hon var så duktig! Jag masserade hennes öron och pappa höll i ett av hennes framben och hon skulle inte ens ha blinkat när veterinären stack in sprutan i leden. Underbara pålle!
Sen var det bara att lasta och ta sig hemåt igen i snörstormen, vilket också gick bra även om fick ringa in svärmor för att byta till en bil med fyhjulsdift eftersom plogbilen inte hade hunnit vara och skotta efter de mindre vägarna.
En dags boxvila och 2 veckors skritt blev ordinationen innan jag kan börja jobba på som vanligt igen, så nu har vi avverkat 1,5 vecka med skrittpromenader. På torsdag laddar vi för lite trav och sen smyger vi igång igen!
Slutligen har Uleåbrogs veterinärklinik visat vilka de är man ska anlita i sådana här lägen. Så duktiga och serviceinriktade!
True I tell you
Hobbyprognos
Jag vet inte om jag vågar andas ut riktigt än, men klumpen av oro har sakta men säkert börja försvinna från maggropen. Ikväll var Kakans ben ännu finare, så nu hoppas jag att det är på rätt väg.
Enligt min egen "hobbyprognos" så tror jag att hon fått någon form av lättare lymfangit. Läste på lite gällande symptomen, lade ihop ett plus ett och funderade. Hon har lite torr mugg på det benet som jag försökt få bukt med och troligtvis har lite bakterier letat sig dit och ställt till det. Det finns tusentals sätt att behandla mugg på och det verkar variera från häst till häst. Nu har jag testat att tvätta med såpavatten och därefter torkat torrt innan jag smörjt på ett lager kådsalva och det har redan gett resultat, så förhoppningsvis är det inget "värre" än det!
Lite ljusning kanske?
Kakans ben såg lite bättre ut ikväll. Svullnaden hade gått ner betydligt, men har då istället flyttat sig nedåt mot kotan i form av en mera mjuk galla. Pysslade om henne lite extra och gick en promenad innan det var dags att säga godnatt!
Murphy's law
Vill bara svära just nu, men det hjälper tyvärr ingenting. Orolig och bekymrad är man också...
Två bra saker:
Kakan har träffat sin nya "farbror hovslagare" och det gick bra plus att det har löst sig med hyra av transport till återbesöket nästa vecka. Guld värt med snälla hästvänner!
Min lilla pålle ♥
Det är ett privilegium att få äga och framförallt rida en sådan härlig häst som Kakan. Hon har så mycket att ge och dela med sig och är verkligen en sann läromästare. Sen skadar det ju inte att hon rör sig otroligt trevligt med plus för traven.
Jag red ett roligt och givande pass på morgonen med fokus på avslappning och mjukhet. Hon var så fin och frustade x antal gånger. Vädret var perfekt med sol och några ynka minusgrader, vilket lockade fram ett flertal skotermänniskor, men det var inget som bekom Kakan. Vår främsta mål i dagsläget (...och hela tiden för den delen) är att bygga, stärka och förebygga och jag hoppas att det kommer att ge resultat. Den 30 januari har vi fått tid för återkontroll hos veterinären och jag hoppas att det kommer gå bra!
Mamma gjorde ett tappert försök att filma oss när jag red, men hon stod tyvärr för långt bort för att man ska kunna se något så vi får göra ett nytt försök en annan dag och då med min kamera i stället. Tills dess kan jag i allafall bjuda på två filmklipp som är filmat hos hennes förra ägare!
Transportproblem
I samband med att jag köpte Kakan så visste jag även att jag kommer att behöva en egen transport så småningom. Jag längtar efter att få komma ut och börja träna samt att kunna åka in till ridhus några dagar per vecka och då fungerar det inte att hyra en.
Jag försöker hålla ett öga annonsmarknaden, men utbudet har varit ganska dåligt eller så finns de för långt bort. Enda kraven jag har är att det ska vara en boogie-modell och någorlunda lättmanövererat, så att det underlättar när jag ska lära mig att köra själv och såklart till ett rimligt pris. Jag behöver ingen värstingmodell utan bara en som fungerar till vardags. Rätt som det är så dyker det nog upp något intressant objekt!
Cake'n'love
Då har jag passerat 25-strecket när det gäller födelsedagar. Trots att min födelsedag inföll på en helt vanlig, tråkig tisdag så var det en riktigt bra dag ändå!
Förutom gratulationer och skönsång, så bjöd dagen även på blommor, choklad, en liten tårtbit och en present från min fina sambo. Det "riktiga" kalaset blir på lördag och då ska det frossas.
Även Kakan bjöd på en liten present i form av ett riktigt fint arbetspass med många frustningar. Hon är ingen häst som frustar till höger och vänster, så jag blev så glad när hon kom till bra arbete och slappnade av. Underbara pålle!
Cookiemonster!
Moccamaster
Livet som hästägare är fyllt av en massa hårt arbete. Man får räkna med att bli både smutsig och svettig och du tvingas ut i alla väder. Stundtals kan det både vara svårt och leda till att man vill slita sitt hår när man stöter på problem.
Trots detta har jag aldrig längtat hem till den varma och kravlösa tillvaron i soffan när jag varit ute i stallet. Det är så mycket mer än ett intresse, snarare en livsstil som inkluderar både utmaningar och friskvård.
Man lär sig att sätta upp mål och lägga upp en plan för att nå dit samt att leva i nuet. Det finns inget annat än "nu" tillsammans med hästarna. Människan har annars en tendens att hela tiden vara före i tanken, men det går inte när man är i stallet. Allt annat blir oväsentligt för en stund.
Det ultimata stunderna kommer dock vid ridning eller träning med hästen, när man lyckas uppnå ett komplett samspel. Alla ryttare vet vad jag pratar om och det är något som måste upplevas för att man ska kunna förstå det fullt ut. Många gånger rör det sig om korta stunder eller sekvenser, men det räcker gott och väl för att man ska sväva på moln i några dagar.
Jag är så glad att jag hittade Kakan och jag ser verkligen fram emot att få uppleva det tillsammans med henne. Än så länge håller vi bara på att lära känna varandra, men det blir bara bättre och bättre för varje dag som går.
KakanBrakan
Ingen dag är det andra lik när man är hästägare till ett sto. Under gårdagens tömkörningspass var det "high chaparall" och Kakan gick igenom hela sitt register när det gäller luftkonster och akrobatik. Vinden blåste ganska kraftigt och det var mycket stök och bök runt i kring ridbanan, så jag tror att det bidrog ganska mycket till hennes sinnesstämning. Annars har hon skött sig bra, så det är förlåtligt. Allt är ju fortfarande nytt för henne, så man får inte ha allt för höga krav i början. Sen är de ju levande djur och inga maskiner, så lite känslor måste få komma fram.
Det var nog skönt att få släppa på lite spänningar, för idag har hon jobbat på utan konstigheter och varit riktigt duktig. Stadig, fin och väldigt motiverad! Försökte fota henne i stallet efteråt, men fick bara en massa närbilder på en nyfiken mule. Återkommer med lite nya bilder när jag lyckas!
Mera slowfeeding!
Det är väl självklart att även Kakan ska utfodras enligt slowfeeding-principen. Jag var lite orolig om det var genomförbart beroende på vilken hagkompis hon skulle få och om den hästens ägare ville ha det till sin häst. Som tur är så är Whispers ägare inne på samma linje, så nu återstår det bara att fixa i ordning hölådan och därefter är det dags för invänjning.
Kakan får ärva Majtans gamla låda, så halva arbetet är redan gjort. Måste dock byta nätet innan den kan tas i bruk, men det är ett ganska okomplicerat projekt. Det var däremot inte lika enkelt att då tag i ett nytt nät med hyfsat kort varsel, men även det löste sig! Ingen av sportaffärerna kunde hjälpa mig, men till slut kontaktade jag ICA-butiken ute i Örarna och de hade ett nät kvar. Helt otroligt att en ICA-butik mitt ute i ingenstans har sådana nät - det kallar jag service.
Jag är så glad att även Kakan kommer att kunna utfodras på detta sätt. Förstår inte att inte alla utfodrar sina hästar på detta vis och jag kan inte komma på en enda nackdel. Att packa höpåsar till höger och vänster är omodernt helt enkelt.
Små, små steg...
Äntligen fungerar Blogg.se's app! Då blev bloggandet helt plötsligt lite enklare. Det lär bli en hel del "hästeri" här framöver av förklarliga skäl, så jag börjar med att dela med mig av kvällens mysbild:
Hagkompisar!
Ihopsläppet med Kakans nya hagkompis Whisper gick väldigt odramatiskt. Lite pipande och sen var det bra med det. Det är två damer som uppskattar sällskap så jag tror att de kommer att trivas riktigt bra ihop när de har fått bekanta sig ordentligt.
