Sista dagen av oktober har bjudit på ett strålande väder med sol och en temperatur på +7° c. Med andra ord perfekta förutsättningar för en långpromenad. Jag gjorde slag i saken och fick med mig både syster, mamma, pappa och Camilla + vovvarna, så det blev skön tur efter Kalvholmsvägen.

 

 

 

 

 

 

Jag och systeryster startade denna lördag med att åka ut till KRF för att kika på Andreas Hesse-kursen för att inhämta lite inspiration inför den kommande vintern och då är det kul att se andra rida för en duktig tränare. Våra kära fyrbentingar har fortfarande lite höstvila och nu hoppas vi bara på att snön kommer så att vi får komma igång igen. Hovslagaren kommer i allafall på måndag för att slå på vinterskor + snösulor och därefter är vi redo att möta den norrländska vintern.


Jag har aldrig riktigt förstått det här med att låta hästarna vila på sommaren, för det är ju en av de härligaste årstiderna när man har häst. Man är ledig, det är bra väder och underlag och inte att förglömma våra ljusa sommarkvällar. Första delen av hösten kan visserligen vara riktigt härlig, men perioden innan snön kommer är värst både väder- och underlagsmässigt sett om man nu inte har turen att ha ett ridhus i närheten såklart. Det är antingen hårt, halt och fruset eller blött och mörkt - helt enkelt ett ypperligt tillfälle att låta hästarna ta det lite lugnare om man vill det.

Annars har jag och Ann-Sofie haft en riktigt "systerdag" idag och vi avslutade kvällen på bästa sätt, nämligen genom att nöta Super Mario Bros Wii framför TV:n. Som vi för övrigt gjort sen vi var små och vi kan nog konstatera att vi aldrig lär bli riktigt vuxna när det gäller TV-spel.

Jag hade en svag förhoppning om att jag skulle orka vara uppe tills min bättre hälft kommer hem från sitt Halloweenfirande, men jag tror att jag får ge upp och invänta John Blund i stället. Glöm inte att ställa tillbaka klockan. Godnatt!

Efter en hel veckas bakande kom dagen med stort D - min födelsedag! Jag älskar att ha kalas när man får bjuda på fika och vara samlade alla samtidigt. Med facit i hand så hade jag en jättebra födelsedag och det är tack vare mina nära och kära, även fast jag saknade flera i år...

När man var liten var presenterna det bästa med att fylla år och högst upp på min önskelista år efter år efter år, var en häst såklart. Det behöver jag inte önska mig längre, men jag fick en massa andra fina och välbehövliga presenter bl a Super Mario Bros Wii så denna söndagen ska jag spendera i soffan och nöta TV-spel.

Men först ska jag bege mig ut på en långpromenad med världens bästa Doris som jag är hundvakt åt medans systeryster jobbar!

Hörde det ryktas om att det hade snöat för första gången i höst/vinter på morgon. Jag missade dock det eftersom att jag låg och sov gott under mitt varma täcke. I och med det så känns inte vintern så långt borta och därför var det tur att vi bestämde oss för att installera hästarnas Thermobar i helgen.

Jag och pappa satte igång vid lunchtid och senare kom även systeryster och hjälpte till, så efter ca 3 h inkl. fikapaus var den på plats! Det blev jättebra och det känns skönt att veta att hästarna kommer ha isfritt och tempererat dricksvatten hela vintern lång. Den har kapacitet att klara en yttertemperatur på ca -40° c, vilket är skönt att veta när vi bor här uppe i den norra delen av landet där graderna kan krypa långt ner under nollstrecket.

Äntligen har det slutat blåsa! Förhoppningsvis håller sig vinden borta i helgen så att man kan vara ute utan att vara rädd för att lätta från marken och blåsa iväg. Under helgen har vi planerat för en visit till IKEA/Haparanda/Torneå samt installera Thermobaren + fixa material till hästarnas höhäckar och på söndag kommer Majtans fd ägare på besök vilket ska bli kul! Nu ska jag fixa mig i ordning inför veckans sista arbetsdag! Trevlig fredag!

Det börjar väl vara dags för en uppdatering efter förra veckans gästspel i den södra delen av vårt avlånga land. Det har varit härligt med lite miljöombyte, för att inte glömma all kvalitétstid jag fått med mina nära och kära! Spenderade ons-fre hos Frida och David där vi blandande shopping och mat med surr och Idol. Jag har fyndat flera fina klädesplagg + ett par nya skor och en väska. Torsdagkvällen bjöd på en kul upplevelse och god thaimat på Koh Phangan. Såklart så hoppades jag på att få bevittna Koh Phangans "egna" regn- och åskväder och efter lite väntan fick vi det med, trots servitörens ihärdiga försök att bli av med oss ;)

Fredagen bjöd på ett riktigt kanonväder (+18° c och sol) och under eftermiddagen begav jag mig ut till Uppsala för att möta upp Marie på hennes arbete. Jag blev lite stolt över mig själv när jag lyckades hitta dit själv utan att ringa efter hjälp på en gång. Innan vi åkte hem till dem hann vi med ett besök på Hööks också och med facit i hand är det mycket roligare att titta i katalogen, för själva butiken var inte så imponerande.


Efter ca 1 h bilfärd var vi framme hos dem i Kungshusby (ligger ca 2 mil utanför Enköping) och för mig innebar det rätt så stora kontraster i jämförelse med förmiddagens lunchrusning inne i Stockholm. De bor nämligen ute på landet där omgivningen består av stora fält och gårdar med tillhörande djur (hästar, får, kor...). Senare under kvällen hämtade vi mamma, pappa och Ann-Sofie som kommit med ett senare flyg.


Under lördagen tog vi bilen för att åka på lite "upptäcksfärd" och hann med både ett besök hos en bekant till Ann-Sofie och till pappas tre fastrar i Strängnäs. Väl tillbaka hos Marie och Dan bjöds det på en supergod middag med helstekt/grillad fläskkarré, klyftpotatis och vitlöksaioli. Trötta, nöjda och mätta somnade vi sedan i soffan framför en film.


Söndagen gick i ett lugnare tempo med promenad ute i svampskogen, filmtittande och middag där det bjöds på kantarelltoast till förrätt och kambodjansk laxsoppa till varmrätt för att sedan avsluta med äppelpaj och vaniljsås till efterrätt. Extra kul kändes det eftersom att vi plockat både svampen och äpplena själv!


Sammanfattningsvis har det varit en riktigt kul mini-semester och trots att vi bor längre bort ifrån varann, så känns det skönt när jag ser att både Frida och David och Marie och Dan har det bra, vilket gör det betydligt lättare att lämna kvar dem där nere (även om jag i hemlighet önskar att de skulle flytta hem en vacker dag...).