Helgens kurs kan sammanfattas med tre ord: rolig, överraskande och motiverande. Efter sommarens träningsläger har jag tränat och tränat och tränat lite till. Även om jag haft något sämre ridpass så har jag känt en markant skillnad i min ridning och hur Kakan bemöter upp mina hjälper. Detta i kombination med konditionsträningen har gett mig både en starkare, men även gladare häst som orkar mer. 

 

Så förstå att jag blev glad när jag fick beröm för min fina ridning och att det var en tydlig skillnad där allt var mycket lättare. Det är ju därför man tränar/åker på kurs; för att få verktyg för att träna hemma som man sedan checkar av med sin tränare som i sin tur ger en nya saker att träna vidare med till nästa träningstillfälle.

 

På grund av min förkylning hade Kakan fått ta det väldigt lugnt dagarna innan, men det har nog bara gjort henne gott för hon var kanonfin och med på noterna redan under uppvärmningen på fredagen. Andreas höll ett öga på oss redan under uppvärmningen och bad mig att inte vara så tveksam vid övergångarna mellan halt-skritt, utan istället vara mer alert, bestämd och kräva mer av henne formmässigt. Jag fick även passa mig för att inte få för mycket vikt till höger, utan tänka vänster i stället.

 

När det sedan var min tur fick jag börja med att repetera voltpunkterna innan vi gick över till övningen "Ruter Ess". Det var en helt ny övning för mig så det tog ett tag innan jag fick kläm på det ordentligt. Andreas ville att jag skulle ha henne hysat rak till att börja med och det underliga var att jag, oavsett varv, blev för lång på högertygeln. Avslutningvis gjorde vi samma övning i galopp där jag fick rida upp henne mot yttertygeln och se till att ha mer driv i henne samtidigt som jag skulle ha koll på voltpunkterna och "Ruter "Ess". Sen gav vi oss och han bad mig åka hem och sova på dagens övning.

 

Kakan kändes en aningen tröttare under uppvärmningen den andra dagen, men kom fort igång. Vi fick börja med att checka av gårdagens övning som nu satt som smäck. Så nu blir det till att märka upp voltpunkterna här hemma så att jag kan träna in det så att det sitter i ryggmärgen. "När man är duktig får man hoppa som belöning" och visst pirrade det till lite när han sade det, men jag har aldrig varit nervös eller rädd för att hoppa, så det vara bara kul att äntligen få göra det tillsammans med Kakan.

 

Vi fick värma upp med lite bommar och sen lade Andreas upp ett hinder bakom och sedan två. Min lilla ambitiösa pålle tog sig an uppgiften med hull och hår, men ändå väldigt kontrollerat och hon var så duktig. Det är en sådan härlig känsla när man känner suget och dragningskraften mot hindret. Hon ville bara över!

 

Sist av allt lade han upp tre studshinder, men där tog det stopp. Jag hade lite sämre fart och jag tror att hon tyckte att det såg lite trångt ut, men det gick helt enkelt inte. Andreas hoppade upp och testade, men fick samma resultat och hamnade nästan på halsen när hon pallnitade. Taktikändring och bort med det bakre hindret och nytt försök som gick kanon. Sedan hinder-hinder-bom och det var inte heller några problem. Nytt försök med tre studshinder och då flöt hon över utan problem! Man såg riktigt på henne hur nöjd hon var efteråt och jag blev så stolt över min lilla kaksmula. Efteråt fick jag hopp upp igen och avsluta med den lättare varianten med två i följd och det gick toppen. Jag vet inte vem av mig och Kakan som var gladast efteråt - hon är så fin och har en sådan härlig inställning till allt man hittar på. Nästa gång får jag packa med hoppsadeln för säkerhets skull ifall det blir fler hopptillfällen.

   

 

Jag är i allafall löjligt nöjd med helgen och nu kör vi på och tränar vidare till nästa kurstillfälle så hoppas jag att vi är än bättre! Idag har hon fått komma ut i skogen och jogga loss alla muskler, sedan blir det ett lättare pass på banan imorgon för att repetera kursövningarna medans de sitter färskt i kroppen och så lite vila på tisdag.