Kurs ändå!

Det blev kurs i helgen i allafall efter att jag fått erbjudande om att låna en av ridskolans hästar istället. Såhär med facit i hand så var det "bra" att Kakan fick stanna hemma den här gången för det var väldigt nyttigt och lärorikt att få sitta på en annan häst. Även om hon är den absoluta läromästaren, så återspeglar varje häst olika problem/styrkor hos sin ryttare.
 
Den här gången fick jag rida en fuxvalack vid namn Tatar och det är väl ungefär vid färgen som likheterna slutar, men han var trevlig, följsam och väldigt bussig. Första passet handlade mest om att känna av honom lite och Andreas instruerade mig att rida honom enligt samma system som jag rider Kakan; inga konstigheter helt enkelt. Överlag fokuserade vi mycket på min sits och det resulterade i en grym träningsvärk efteråt. Mag- och ryggmusklerna fick jobba på ett helt annat sätt när jag kom i exakt rätt läge och jag var hyfsat mör när vi var klara. Tatar är en fena på skolorna, så vi avslutade fredagens pass med öppnor efter långsidorna och det var verkligen hans grej!
 
När det var dags för pass nummer två så hade vi kommit en bit på väg, men innan vi gick vidare med något annat fick jag testa att rida med korsade tyglar för att verkligen bli medveten om att man har en del onödiga och omedvetna "extragrejer" för sig. Det var riktigt svårt innan man fick kläm på det, men budskapet gick fram så nu vet jag precis vad jag ska eftersträva. Jag har en ovana att bredda händerna när jag värmer upp och det kan vara okej ibland, men där påminde Andreas mig om att alltid se till att "minst en förälder ska vara hemma för att man inte ska lämna barnet ensam". Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen - allt blir så logiskt och enkelt när han instruerar!
 
Därefter blev det mer galoppjobb med övningen "hundbenet" som enkelt förklarat gick ut på att rida efter fyrkantspåret enligt linjerna för ett hundben; ut i hörnen, in 0,5 m vid A plus C och in 1 m efter långsidorna. Det här arbetet var kanon för Tatar och han blev väldigt rund och jobbade på riktigt bra!
 
Tyvärr blev det ingen film från något av passen då jag var ensam på fredagen och glömde telefonen på lördagen, men jag får helt enkelt minnas och leva på känslan nu när det blir dags att applicera det på min egna lilla Cookie-bookie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0