Enda sedan vi flyttade in i den här lägenheten så har vi vetat att det inte kommer att bli långvarigt. Lägenheten i sig är trevlig och fräsch, men området är alldeles för stort med många hus och mycket människor. Grannarna är lugna och den största störningsfaktorn har varit alla ungar som leker och går an ute på gården får morgon till kväll. Jag missunnar inte ungarna att leka och ha kul, men varken jag eller Toni kan koppla av när de kör igång.

 

Så även om jag fick offra min köpoäng hos Lulebo så var det värt det, då det var rätt lösning just då. Nu är dock tiden på Tunastigen över för äntligen löste det sig med nytt boende och det hade inte kunnat bli bättre känns det som!

 

Vi har ju kikat på allt från hus till bostadsrätt alternativt ny hyresrätt, men inte riktigt hittat det vi har velat ha och nu mot hösten har det kommit ut färre objekt på salumarknaden. Vi kom överens om att ta det lugnt fram till våren, men ändå hålla ögon och öron öppna och beslutet om att släppa allt för ett tag var kanske precis det som behövdes. Det var min arbetskollega Ankica som tipsade om om huset och jag lovade henne en tårta om det gick vägen, så nu är det bara att baka för den 15 november flyttar vi in i det lilla huset som vi får hyra tillsvidare med skogen bakom knuten och hästar utanför köksfönstret!