Nu är vi äntligen "hemma" efter en lång dag. Syrran är stödgipsad och vi har precis vinkat av dem på hemfärden mot Piteå igen.

På sjukhuset har man varit fokuserad och hållit modet uppe, men när vi kom tillbaka så släppte spänningen och oron och då kom tårarna som ett brev på posten. Hungern gjorde väl sitt också för det är ingen höjdare att leva på en Twix till lunch.

Middagen är dock inte långt borta och ikväll bjuds det på "Chicken on a can" som bjudit upp till dans på grillen!