Djupt inne i skogen och mitt ute i ingenstans i en by som hette Pjesker, hittade Laila sin nya kärlek. Efter en 2,5 h bilfärd var vi framme i en by jag inte ens visste fanns. Jag gissar att det är så alla infödda stockholmare föreställer sig att vi här uppe i Norrland bor - bakom Guds rygg, men vid en vacker sjö och med skogen som närmsta granne. Valparna var dock gudomligt söta och jag hade gärna plockat med mig både en och två av de små "puppisarna", för de var så söta som bara valpar kan vara.