Mighty Quinn

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för det har varit en riktigt tung vecka. Jag varnar för ett långt inlägg. Nu har jag i allafall samlat ihop mig något, även om tårarna många gånger är nära såhär några dagar efteråt. Anledningen till detta, är att vi lät Majtan vandra vidare till de evigt gröna ängarna i onsdags. Det har fortfarande inte riktigt sjunkit in att hon är borta - att hon inte finns kvar hos oss längre. Hon väntar inte längre på oss i hagen om kvällarna och det finns ingen som kivas med Besse över boxdörren vid matdags. Vi kommer aldrig mer se hennes vackra huvud och hennes stora talande ögon.

Från början hade jag bestämt mig att inte vara med i stallet den dagen. Jag kände då att jag inte skulle fixa det och snarare göra mer skada än nytta. Sen visste jag också att Ann-Sofie skulle vara med henne hela vägen och stå bredvid hennes sida så att hon var lugn och trygg in i det sista.

Något fick mig dock att ändra mig sent på kvällen innan. Det var en stark känsla och om jag inte hade ändrat mig så hade jag ångrat mig hela livet. I det läget var det självklart att jag skulle vara med, både för Majtans skull, men också för Ann-Sofies skull så att hon inte behövde vara ensam i en sådan situation. Vi har varit med Majtan varje dag sen hon kom till oss och då var det även självklart att vara med den sista dagen också. Jag valde dock att gå in i stallet under själva avlivningen, för där kände jag mina begränsingar.

Det är tyvärr baksidan med att ha djur, men lika viktigt som det är att ta hand om sina djur på bästa sätt medans de lever så har vi även ett ansvar att vara med dem in i det sista. Jag klandrar dock ingen som känner att de inte fixar att vara med, utan det är ett personligt beslut som var och en måste ta ställning till. För om man inte känner att man klarar av att hålla sig lugn, så kan det vara bättre att överlåta det till någon annan så att djuret inte blir oroligt.

Jag kände mig ändå lugn och trygg den morgonen. Mannen som kom ut för att göra det var riktigt proffsig och man kände att han kunde sin sak. Det kändes att han var en riktig djurmänniska. Vi pratade med han innan och han berättade vad som skulle hända. För mig var det viktigt att ha information, för många gånger kan fantasin vara så mycket värre än verkligheten.

När det var dags ledde Ann-Sofie ut henne på gården och jag var fram för att klappa om henne och säga hej då. Sen gick jag in i stallet och jag hann bara stänga stalldörren och gå in, innan Ann-Sofie kom in. Det gick så fort och hon hann inte märka någonting.

Majtan var lugn in i det sista och trots att hon lämnar en otroligt stor tomhet och saknad efter sig, så känns det bra att veta att hon inte behöver ha ont längre. Hon fick avsluta sina dagar glad, mätt och lycklig i en miljö där hon trivdes och var trygg. Vi kommer aldrig glömma henne och som Mamma sa så kommer hon a l l t i d finnas med oss och se efter oss som den omhändertagande personlighet som hon var när hon fortfarande var med oss i livet. Jag har aldrig träffat en sådan häst som Majtan, som gick rakt in i ens hjärta från första stund.

Många gånger tror vi att det är vi människor som väljer djuren, när det i själva verket är tvärtom. Djuren kommer till en av en anledning och det är oftast i efterhand som man förstår varför och vi vet varför hon kom till oss.

Stundtals har det känts som att tårarna aldrig skulle ta slut, men det har aldrig funnits några tvivel om att det var det rätta beslutet.

Tack Majtan för den tid vi fick med DIG!




Mighty Quinn
"Majtan"

1993 - 2011

"Men när du känner vinden, den mjuka ljumma vinden om sommaren, den som blåser över stigarna i skogen, där jag en gång bar dig på min rygg. Då ska du känna som en hälsning långt ifrån, en sammetsmjuk smekning, som från en varm len mule mot din kind ..."




Kommentarer
Postat av: Dotti

"You'll not see nothing like the Mighty Quinn" <3

2011-02-05 @ 12:27:30
Postat av: Linnéa

2011-02-05 @ 13:46:27
URL: http://linko.blogg.se/
Postat av: sanna

vad tråkigt:( tänker på dig vännen

2011-02-05 @ 19:14:47
Postat av: Linnea

Tack Sanna, det värmer!

2011-02-05 @ 23:03:04
URL: http://linko.blogg.se/
Postat av: Camilla

Kram gumman <3

2011-02-05 @ 23:32:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0