Hemlängtan

Livet och vardagen har snurrat på rätt bra sedan flytten och nu känns det som att jag börjar landa en aning. Som den hemkära person jag är var jag inställd på att hemlängtan skulle bli stor den första tiden och visst kände jag saknad efter min familj, mina vänner och våra fyrbenta vänner, men den starka känslan av hemlängtan uteblev.

Det korta avståndet hem har nog varit en bidragande orsak tillsammans med vår trivsamma lägenhet och det faktum att Luleå redan var en stad som jag redan innan var välbekant med.

Senaste tiden har jag dock känt av den "riktiga" hemlängtan. Jag visste att den skulle dyka upp och lär väl göra det med jämna mellanrum, för det känns ganska naturligt. Det hör till och jag tror att alla som flyttar gör det någon gång, även dem som som hävdar att de inte gör det. Ibland upplever jag att folk inte vågar erkänna att det saknar sin hemstad med risk att få flytten att låta som ett nederlag eller ett felval. Jag har dock aldrig känt ånger över vårt val att flytta för att få fler erfarenheter och möjligheter till utveckling, men jag vågar också säga att jag känner hemlängtan.Vi flyttade ju till och inte ifrån någonting.

Det jag saknar mest nu (och alltid) är såklart våra familjer, mina vänner, Besse, stallet, Doris och mina vardagliga rutiner. Att spendera kvällarna i stallet har varit en stor del av min vardag och jag håller fortfarande på att anpassa mig till ett vardagsliv som icke-deltagande-hästägare. Hästar är inget intresse, det är en livsstil och en stor del av mig och den jag är som person.

Jag har även saknat mina gamla arbetskompisar, speciellt i början då det nya jobbet och arbetsplatsen inte svarade upp till de förväntningarna som jag hade. Som tur är trivs jag redan riktigt bra på mitt nya jobb, både med mina nya arbetskompisar (som jag har riktigt kul med), vår nya chef och arbetsuppgifterna.

Kalix som plats har jag aldrig hittills inte saknat. Det är sällan själva stället man saknar, utan snarare det eller dem som finns där! Luleå har en hel del att erbjuda och jag vill försöka ta del av så mycket som möjligt.

Att bygga upp en ny vardag är inget man gör i en handvändning, vilket jag också är införstådd i och det kommer att få ta sin tid och för att avsluta detta långa inlägg vill jag bara säga att jag saknar er alla



Kommentarer
Postat av: janita

vi är jätte glada att ni har flyttat hit:) Och hemlängtan får ni nog räkna med en låååång tid framöver. men de e ju som sagt tur att kalix finns nära när man blir lite mamma och pappasjuk, och till oss är ni alltid välkommen:)

2012-03-03 @ 21:27:26
Postat av: Anonym

Våran Linnea. Vi saknar er jättemycket,men samtidigt så finns ju utvecklingen för er i Luleå.Som jag ibland brukar säga låt tiden arbeta för saker och ting så brukar det ge sig så småningom. Men om det under en lång period känns hopplöst så ska man ju inte tvinga sig till någonting som inte känns bra.Ge det bara lite tid. Kram/ Mamma

2012-03-04 @ 12:26:43
Postat av: Minna

Och jag saknar dig:) ses snart!

2012-03-05 @ 20:35:43
URL: http://minnaeleonora.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0