Trots att det gått lite mer än 1 vecka sedan Besses operation så kan jag börja med att berätta att allt gick bra! Men om jag tar det från början. Jag varnar dock ointresserade läsare för ett långt inlägg..

Efter att ha sovit lite oroligt i ca 4,5 h ringde väckarklockan 02.20. Jag kände mig inte det minsta trött, utan hamnade i något typ av fokuserings-/tunnelseendetillstånd där jag hade mina tankar inriktade på en sak - att få in Besse i transporten. Efter att vi hämtat upp storasyster, körde vi in på stallplanen kring 03.00. I stallet möttes vi av ett gäng yrvakna hästar som stod och blinkade med stora ögon då vi tände lampan. Gjorde Besse i ordning, in med alla grejer i bilen och sen gick vi ut på gården för att lasta. Efter lite snusande på rampen och en halvhjärtad "måste-jag-verkligen-gå-in-i-transporten-diskussion" så var han lastad och klar 03.20. Eftersom att lastningen gick så pass smidigt åkte vi från Kalix tidigare än beräknat.

När vi väl satt i bilen slappnade jag och somnade en stund. Mamma blev helfrälst i Tonis GPS och den gjorde att vi lätt och enkelt kunde hitta vägen till kliniken.

Vi kom fram till kliniken ca 06.40 och på plats fick Besse komma in i en box och vänta en stund. En av de finska djursjukvårdarna kom för att tempa honom samt kontrollera hjärtljuden. En något uppstressad Bessman och en osäker djursjukvårdare var ingen bra kombination och Besse bestämde sig för att hon var farlig och kastade sig mot väggen då hon tryckte det kalla stetoskopet mot hans mage. Inte fick hon tempa honom heller, i stället muttrade hon något på finska och gick ut ur boxen. En stund senare kom veterinären "Henka". Hans lugna och bestämda sätt tyckte Besse mycket bättre om och han fick både lyssna på hjärtat och ge han lugnande, att kolla tempen överlät han dock till mig och mamma vilket gick betydligt bättre.

När Besse sen var nog påverkad förberedde de honom inför opertionen vilket innebar tvättning och rakning av benet samt lite annat småfix. Nyfiken som jag är var jag med överallt och kikade, alltid kan man ju lära sig någonting! Jag hade tusen frågor och funderingar, men veterinären var snäll och svarade på alla mina frågor.

Sen var det dags för själva operationen och vi fick tyvärr inte närvara, men vi fick dock komma in och kika just innan operationen. Mamma och Pappa valde att stå över, men Toni följde med mig med förklaringen att någon måste ju finnas där och ta tag i mig i fall att jag svimmade. Nu svimmade varken jag eller Toni utan allt gick vägen och jag fotade även några bilder som finns lite längre ner i inlägget. Innan vi fick komma in hade han även hunnit undersöka senorna med ultraljud då det fanns en misstanke om en ev. senskada och det var med betydligt lättare steg jag gick ut från operationsrummet då veterinären gett oss de goda nyheterna om att allt var bra! I en handvändning kortades den preliminära rehabiliteringstiden på ca 6 månader ner till ca 2-3 månader, vilket innebar att en stor sten släppte från min mage.


Efter operationen fick Besse vakna upp i deras uppvakningsbox som för övrigt var svart och madrasserad. Efter någon timme var han på bena och då kunde vi hälsa på våran lilla och något påverkade sötnos. Hungrig, trött och groggy i en "fyllecell" i Finland.

Veterinären gav oss en kort rapport om hur operationen gått och berättade även att han passat på att raspa hans tänder när han ändå var sövd, vilket var uppskattat då det ändå var något som vi hade behövt göra då vi kom hem.

Efter att Besse vaknat till och blivit nog pigg för att orka åka hela resan hem var det dags för lastning. Trots att vår experthjälp inte var på plats, så gick allting vägen utan problem även denna gången med lite samarbete. Kl 12.00 (svensk tid) körde vi ut från veterinärstationen och vi nådde Kalix ca 14.30 och det var en riktigt hungrig häst vi lastade ut hemma på stallplanen. Trötta, men glada och nöjda eftersom att allt gått så pass bra!


Del 1 av Besmans skadehistoria är nu till ände i och med att han är opererad. Nu riktar vi i stället in oss på rehabiliteringen och på att få han frisk igen!

Jag avslutar detta långa inlägg med att berömma veterinären "Henka" och hans assistenter för deras kunskap och bemötande. De var väldigt noggranna, professionella och framförallt trevliga och hjälpsamma!