För några dagar sen satt vi hemma och pratade om en massa barndomsminnen etc. och då var det en speciell flicka som kom på tal. Hon var min mardröm och jag fylldes av hat varje gång min mamma nämnde henne. Detta är historien om Rebecka Karlsson.

Hon var den lilla, perfekta flickan som alltid gjorde som hennes föräldrar sa, hon åt upp sin mat, städade sitt rum, gnällde aldrig om godis och fick alltid toppbetyg då det gällde uppförande. Hon bodde i Sangis och märkligt nog kom hon alltid på tal då jag inte gjorde som jag skulle dvs. i de stunder då jag var tjurig, trotsig och betedde mej allmänt som en riktig skitunge.

Jag kände en stor längtan att få träffa denna Rebecka Karlsson, för att få se om hon verligen var den mamma och pappa utgav henne för att vara. I min värld kunde man ju inte vara helt perfekt, men hon kunde minsann! Tyvärr blev detta möte aldrig av då hon alltid hade fullt upp med en massa andra saker.

I slutändan vann jag ändå över denna perfekta flicka, då hon hamnade snett under sin tid i högstadiet och började umgås med fel människor och slutade upp med att bli mamma som 16-åring.

Jag kommer tyvärr inte ihåg i vilken ålder jag var då jag upptäckte att denna flicka inte fanns på riktigt, men jag kan minnas att jag kände en viss lättnad. När man tänker tillbaka och minns hur det var då man var såhär liten så kan jag inte undgå att bli lite imponerad av ens förmåga att fantisera och leva sej in i saker..