Månadens träning gick av stapeln förrförra helgen och då var vi på plats igen för lite hårdkörning. Den här gången kan jag även bjuda på lite film!

 

Jag fick jobba med att hitta känslan och takten i handleden. Det gäller att verkligen känna in rytmen och Andreas instruerade mig att helt enkelt följa/räkna takten beroende på gångart; det vill säga 1-2-3-4 i skritt, 1-2 i trav och 1-2-3 i galopp. Handleden ska flexa och vara följsam samtidgt som överarmen och armbågen ska vila mot sidan på överkroppen.

 

Vändningen genom volten fick jag påbackning på och vi repeterade den lite i trav först innan jag fick utveckla den i galoppen. Allt handlar om förberedelse där jag måste tänka på att vara kvick i hjälperna och i princip vara på väg in i nästa båge innan jag har påbörjat den första. Nu ska jag nöta in vägen så att jag kan rida den i sömnen till och med. Han bad mig visualisera naturliga hinder (läs: träd i ridhuset) för att få till tydligare vägar. Så från och med nu växer det en gäng stora tallar på ridbanan ;-)

 

Sedan skulle jag rida samma övning fast i galopp och lägga in ett byte när jag red över i andra varvet. Här var det samma sak som gällde, förbereda och inte glömma bort att driva. Man känner verkligen hur kul Kakan tycker att det är när hon får visa upp det hon kan. Duktig pålle!

 

 

I vänster varv vill hon ibland på att tränga inåt, men det avhjälptes enkelt med att driva henne mot en ledande yttertygeln.

 

Vi fick även ha lite kul genom att styra upp på diagonalen för att testa på byten i vart tredje och det resulterade i en väldigt glad häst och ryttare. En hel del träning återstår innan jag har hittat rytmen, men jag hade inte kunnat hitta en bättre läromästare.

 

 

Avslutningvis fick vi hänga på efterföljande ekipage under deras första övning som var en åttvolt med bommar på mitten. Mot slutet höjde Andreas upp det till ett litet sockerbitskryss och Kakan hoppade första två sprången som en hungrig tiger med en något oförberedd matte i dressyrsadel. De två sista sprången gick däremot bättre och då gav vi oss.

 

 

Nu ligger utmaningen i att jobba ihop henne, så att jag inte låter henne få för stor ram där hon blir lång. Jag måste erbjuda henne ett lätt följsamt stöd som hon kan mjukna i och hela tiden känna av henne i yttertygeln. Ytter, ytter, ytter alltså!