Glad igen!

De senaste dagarna har jag känt mig deppig, trött och allmänt ur form då jag oroat mig angående Kakans hälta. Jag har en dålig vana att överanalysera saker och ting och har inte riktigt vågat lita på mina egna ögon och känsla.
Hon har svarat så bra på rehabträningen och så händer det här. Sunda förnuftet har dock talat för att det inte är något allvarligt, men rent mentalt har det varit jobbigt eftersom sådana här händelser stoppar upp träningen. För det mesta försöker jag tänka positivt, men ibland är hjärnspökena där och slår griller i huvudet på en.
 
Jag har kollat av henne flera gånger under veckan, men inte riktigt kunna tro på det jag ser - är hon verkligen ohalt? Efter idag kan jag dock andas ut och känna att jag har sett rätt då jag, med hjälp av objektiva ögon, fått bekräftat att hon inte haltar längre. Det känns så skönt och nu kan vi äntligen jobba vidare med vår planering!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0