Melodifestivalen 2012: Deltävling 2

Det har gått några dagar sedan deltävling 2 avgjordes och jag tror såhär på förhand att vi alla kommer att komma ihåg den omgången som den sämta av alla fyra när hela tävlingen är avgjord (trots att vi ännu inte sett de sista två deltävlingarna). Något guldkorn fanns det såklart, men överlag var kvalitén på bidragen ganska dålig.

1. Ulrik Munther - "Soldiers": Ingen riktig vinnarlåt tyvärr, men duktig är han! Ulrik Munther har aldrig varit min favorit, men på senare tid har jag börjat upptäcka hans begåvning. Jag smälter inte på samma sätt som småtjejerna när de ser honom, men han är en duktig artist.
2. Top Cats - "Baby Doll": Bidragen med snartnummer brukar av någon konstig anledning vara de absolut tråkigaste i startfältet, så Top Cats var betydligt mer underhållande än de andra bidragen med samma startnummer - men gillar jag det ändå? Svar NEJ, det här är inte min typ av musik och varför hade de så tråkiga kläder? Det är ju Melodifestivalen för tusan!
3. Sonja Aldén - "I din himmel": Hon och hennes nasala samt gnälliga röst hör hemma i sopkorgen tillsammans med Marie Serneholt. Punkt.
4. Andreas Lundstedt -"Aldrig, aldrig": Aldrig, aldrig...en vinst (och i det här fallet ingen finalplats heller). Jag gillar Andreas Lundstedt, men mest i sällskap av Alcazar.
5. Timoteij - "Stormande hav": Man behöver bara höra dem en gång så vet man hur de alltid låter. Ingen överraskning, inget nytt och ingen vinnarlåt. De får tralla sig hemåt i stället.
6. David Lindgren - "Shout it out": Låten var skriven för Danny, men han tackade nej till förmån för "Amazing" som var ännu bättre. Mitt favoritbidrag under kvällen. Helt klart bäst, men tyvärr har inte David Lindgren den utstrålning och karisma (eller utseénde...förlåt...) för att göra den här låten till ett vinnarbidrag.
7. Mimi Oh - "Det går för långsamt": Det här kan inte vara en av de bästa bidragen som skickats in till tävlingen? Hur kan en sådan här låt få vara med? Varken hon eller låten tillförde någonting.
8. Tomas Di Leva - "Ge aldrig upp": Jag hade väl aldrig kunnat tro att det gömde sig en liten schalgerfantast i Tomas Di Leva! Såg ni hans inövade handrörelser i bästa schlagermanér? Han gjorde det bra i sann Di Leva-anda, men det räcker inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0