Absence

Nej, jag har inte slutat blogga. Jag har helt enkelt fokuserat på andra saker den sista tiden. Bloggen är dock ändå viktig gör min egen skull - lite som en "kom-ihåg-lista" som man kan kika tillbaka på och minnas vad man pysslat med under åren, så nej den vill jag inte skrota.
 
Vad har hänt den senaste tiden som gör att jag haft hjärnan full av annat än att uppdatera bloggen? Tja, det mest märkbara är väl kanske att vi har flyttat "hem" igen. Det känns fortfarande väldigt ovant, men det blir nog bättre med tiden. Flyttlasset har dock inte gått ännu, utan det är bara jag som är på plats och jobbar än så länge. Toni, lägenheten och möblerna är kvar ännu, medans jag, Sigge och Kakan huserar här.
 
Andra händelser som fått min värld i gungning är min underbara sambo (numera fästman..), som gick ner på knä och friade den 7 december. Jag varken förstod eller misstänkte någonting när lurade iväg mig till Floras kulle i full snöstorm för att han också ville se årets ljusdesign. Därefter har jag drabbats av en liten black-out och kommer inte ihåg så mycket av vad han sa, annat än att jag svarade ja! Han hade valt en jättefin provisorisk ring som tyvärr var för stor, men förra helgen beställde vi våra ringar med hjälp av lite experthjälp från Frida. Jag längtar verkligen tills de är klara! För min del föll valet på en riktig klassiker, nämligen Stjärnringen modell Galaxia i vitt guld. De som känner mig vet att jag sällan använder smycken och definitivt aldrig ringar, så därför kändes det extra viktigt att det skulle vara precis rätt.
 
På hästfronten går det också bra. Kärleken för min lilla kak- och brakhäst blir bara större och större för varje dag som går och hon är helt underbar, men inget hästägarliv är bekymmersfritt. Jag har upplevt till och från att hon stundtals varit något oren i höger varv på böjt spår, vilket gjorde att jag bokade in en tid på kliniken i Uleåborg för att kolla upp henne för att vara på den säkra sidan. Sagt och gjort så styde vi sedan kosan mot Finland tillsammans med Toni och syrran och hennes kille. Jag förberedde mig på det värsta, men kom hem 25 kg lättare. Vi fick göra ett arbetsprov och veterinären klämde, kände och röntgade och kunde sedan konstatera en liten inflammation i höger framkota och bakhas. Hon behandlades och därefter har jag satt igång henne långsamt. Nu har vi precis fått börja galoppera igen, vilket hon tyckte var kalas! Jag tar det dock väldigt lugnt med henne och försöker bygga upp henne i lugn takt för att undvika bakslag. I januari blir det återkontroll, så då håller jag tummarna för att allt är grönt.
 
Flytten har hon också tagit med ro och nu står hon bredvid Besse och de två har skapat någon form av syskonrelation, men det är så kul att se dem tillsammans. Våra två fina fuxar

Så från och med nu ska jag försöka hålla igång bloggen lite bättre, så att jag får lite hjälp på väggen att minnas vad jag pysslat med och dessutom slipper dessa lååånga sammanfattningsinlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0