Det är ju en sak att jag brukar prata i sömnen, men när jag til och med börjar r i n g a folk i sömnen så börjar det kanske ha gått för långt? Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag drömde, men jag tror att jag och Ann-Sofie var nere hos Marie för att hälsa på. Sen vaknar jag upp och upptäcker att hon inte finns med mig i rummet och på något sätt vet jag att de har åkt iväg på något kul, så därför ringer jag henne för att höra vart hon är.

Hon svarade i allafall och trodde att det hade hänt något, eftersom att det inte hör till vanligheterna att jag ringer henne kl 00.07 en vanlig vardag, när hon ska upp och jobba dagen efter. Jag tror inte att jag sa så mycket vettigt heller, men till slut så konstaterade vi i allafall att jag nog var i sömnen och borde somna om, haha.