©2009 Blåljus-Norr / H-E Altenburg

Jag och Mamma åkte som vanligt ut till stallet för att mocka och ta hand om Besse. Vi hade även med Doris som fick följa med som sällskap då Ann-Sofie jobbat natt. Jag hade planerat att longera Besse en stund i paddocken och efter att jag gjort i ordning honom så gick vi ut på gården för att skritta igång honom. Eftersom att det var så pass kallt ute så tänkte vi låta Doris vänta i bilen under den stunden som vi var ute och satte därför i motorvärmaren för att få lite värme i bilen så att hon inte skulle frysa. Normalt sett så brukar vi sätta in henne i bilen i samband med att vi går ut med Besse, men just igår lät vi henne vara kvar med oss på gården en stund medans jag värmde upp.

Efter ca 10 min så ser vi sedan hur det ryker och slår upp eldslågor vid framdörren på passagerarsätet. PANIK! Bilen brinner och den står ca 1,5-2 m från höladan och stallet. Under några sekunder så står allt stilla innan tankeverksamheten kommer igång. Inne i mitt huvud ser jag bilen, höladan och stalllet brinna upp. Mamma roper att jag ska ringa 112 och springer sedan till stallet för att hämta hjälp. Jag ringer och en kvinna svarar som meddelar att hon ska skicka en bil. Kvinnan vill sedan fortsätta prata med mig tills dess att brandkåren kommer, vilket jag snabbt meddelar att jag inte har möjlighet att göra då jag står med en häst i ena handen och har en brinnande bil vid stallknuten så jag tackar för hjälpen och lägger på. Jag förstod att hon bara försökte göra sitt jobb, men det fanns ingen tid att stå och prata i telefonen.

Jag går in med Besse i stallet och under tiden har elden lugnat sig lite. I väntan på att brandbilen ska anlända så försöker vi att hitta brandsläckare samt få igång vattnet till brandslangen. Ingen brandsläckare finns någonstans och vattnet till brandslangen går inte att sätta på då vredet till vattenkranen har fastnat/rostat fast.

Först på plats är en man från räddningstjänsten som gör en första lägeskontroll för att sedan kalla på förstärkning. Bland annat så öppnar han förardörren och konstaterar att det brinner inne i bilkupén. Brandbilen anländer och de sätter genast igång med släckningsarbetet och får kontroll över situationen. Den värsta faran är därmed över och det puttar undan bilen en lång bit ifrån stallet.

När de är färdiga visar dem även vad de tror var förklaringen till att elden uppstod. De inre, små eltrådarna i kupevärmarsladden var nämligen nötta och hade självantänt, vilket hade bränt upp hela det yttre, skyddande gummihöljet på sladden och därefter spridit sig vidare i bilkupén.

Trots en väldigt obehaglig upplevelse så är jag glad och tacksam att ingen blev skadad och Doris INTE var i bilen. Det enda som blev skadat var bilen och materiella saker går alltid att ersätta. Jag ser det som en liten varning till alla att se över att det finns brandsläckare och fungerande brandslangar där man vistas och speciellt i stallet, men även hemma. Det hade nämligen varit till stor hjälp om allt fungerat och att brandsläckare funnits, speciellt om elden urartat. Brandmännen och mannen från räddningstjänsten var mycket kritiska till att det inte fanns några brandförebyggande hjälpmedel på plats vilket dem ville att vi skulle framföra till "de styrande" på gården.