Nu har vi nått mitten på den här veckan och jag har ett kvällspass idag vilket innebär en skön och välbehövlig sovmorgon. Jag vaknade en stund innan väckarklockan skulle ringa och nere vid mina fötter hade jag Sigge som vaknade när jag började röra på mig. Han blev så glad att han ålade sig upp (drog sig fram med hjälp av framtassarna) tills han var i höjd med mitt huvud, bara för att trycka sin varma och lite blöta nos mot min näsa. Helt klart en betydligt bättre väckning än av en ilsken väckarklocka.

Nu är han ju inte lika gullig alla dagar i veckan. Andra dagar vaknar han före tuppen och är Sigge vaken så ska någon mer vara vaken med honom (tycker han i allafall...). Dessa gånger är det inga milda metoder han använder, utan då använder han sig av den klassiska tass-med-klor-mot-fötter-under-täcket-principen och det är inget vi uppskattar.